 |
| Lite regn skulle knappast stoppa oss! |
Mackan hade det tungt i spåren. Han hade lagt på tejp för första gången och tyvärr lagt tejpen lite för långt så han hade noll glid och i blötföret fungerade inte tejpen alls så fästet var också skit! Så jag och Friberg körde i stort sett hela sträckan tillsammans medan Mackan gnetade på ensam.
Totalt (Jag och Friberg): ca 14 km Tempo: 4:42 min/km eller 12.77 km/h (7 tim 3 min på Vasan)
Vi höll helt klart ett hyfsat tempo och jag är imponerad över Friberg. Men för mig var det väldigt behaglig åkning och det kändes som att tempot var beskedligt. Om jag kan hålla detta tempo på Vasan vilket inte alls känns omöjligt kanske jag kan klara att gå under 7 timmar vilket vore Naaaajs!
Vi filmade även vår stakteknik och här får ni se tre ganska olika tekniker (Mackan, Friberg, Jag):
Jag är absolut ingen längdexpert men här kommer lite tips på vad jag tror måste förbättras:
 |
| Jämför man vår teknik så behöver Marcus öva på att få i stavisättningen lite längre fram så han får bättre tryck i början. Han behöver också böja benen aningens mer. |
 |
| Friberg behöver få till en längre stakrörelse då hans är väldigt kort och intensiv. Han behöver också få upp ryggen något. |
 |
| Jag behöver öva på att göra stakrörelsen lite längre då jag fuskar och inte trycker hela vägen bakåt och släpper kontrollremmen. |
Här kommer en jämförelse med sprintåkarna Simon Östensen och Devon Kershaw. Sprintåkarna åker dock extremt explosivt men visst finns det saker att förbättra för oss alla tre!
 |
| Simon Östensen |
 |
| Devon kershaw |
Någon expert får gärna komma med tips på vad som kan göras bättre för oss tre! Nu finns ju dock facit nedanför :)
Hepp! Ny läsare och borde kanske inte vara besserwissrig, särskilt inte som jag bara åkt skidor i två säsonger. Men, jag tänkte bara dela med mig av de tekniktips jag fått från mina coacher:
SvaraRaderaVid dubbelstakning har jag fått lära mig att man absolut inte ska sätta i stavarna längre fram än tåspetsarna, eller möjligen där bindningen slutar. Idealet är precis bredvid foten. Anledningen till det är att om man sätter stavarna för långt fram så måste man först "åka ifatt" stavarna och tappar kraft. Sätter man staven bredvid tårna (lätt vinklad bakåt, så kraften kommer i rätt riktning) så blir rörelsen jämnare och kraftöverföringen rätt.
När det gäller benen så tänker jag att de ska vara hyfsat raka, detta eftersom man då bättre utnyttjar kraften i överfällningen av överkroppen. Ju mer man böjer benen desto mer S-formad blir ju kroppen, och tyngden hamnar längre bak snarare än ovanför stavarna.
Hoppas det här blev någorlunda begripligt. Och rätta mig gärna om jag har fel. :)
Hej Therese! Kul att du hittat bloggen!
SvaraRaderaExakt det du säger är alltid det jag också har fått höra. Att stavisättningen ska ske längre bak för att man inte ska tappa någon fart. Men när jag iår började åka mer på allvar började kolla upp lite tekniktips. Kika på den här videon:
http://www.youtube.com/watch?v=azkkQIXUkmI&feature=BF&list=PLC287ACB4BCE05F5C&index=1
Bröderna Aukland är ju några man borde lyssna lite på :)Och jag har även gått in på SVT-play och detaljstuderat när världseliten dubbelstakar och dom gör precis samma sak. Stavisättningen kommer längre fram än vad man tror!
Och ska jag vara helt ärlig har jag utvecklat min stakning ordentligt i år med det lilla tekniktipset. När man sätter staven en bit fram och spänner ner bål och armar och får på så sätt största kraftutveckling. Sätter man staven för långt bak försvinner kraften som herr Aukland säger.
Men en sak som jag håller med dig om är att jag hämnar lite för långt bak. Jag måste få fram tyngdpunkten lite! :) Men lite måste man ju böja benen, de får inte vara för raka.
Är du med?