Konfunderad + sliten - Hässelbyloppet

Jag är fortfarande rätt fundersam över min insats på Lidingöloppet. Fasen, tidigare i höst klarade jag två varv runt loppets sista mil i 5min/km fart utan tillstymmelse till kramp. Men nu under loppet är jag tvungen att stanna redan efter 18km. Det går inte ihop i min hjärna eftersom tempot endast var marginellt snabbare.

Jag tror faktiskt inte jag var på topp just i lördags när jag sprang. Kände mig riktigt sliten redan på fredagen och under loppet kändes det ganska tungt samt pulsen som var förvånansvärt hög trots det ganska låga tempot. Jag tror faktiskt att jag tränade ner mig för mycket två veckor innan loppet genom att träna 6 ganska tunga pass under 6 dagar. Kroppen sade sedan ifrån genom att jag blev sjuk och när jag kom tillbaks kändes inte kroppen lika bra helt enkelt. FRUKTANSVÄRT ORUTINERAT av mig... Jag ska liksom inte få krampkänning redan efter 15km i  ca 4:55/km tempo. Jag gillar inte att skylla ifrån mig men det måste finnas en orsak till min dåliga prestation och jag tror på min beskrivning ovanför.

Sedan är mitt getingstick en historia för sig. Hela vaden svullnade ju upp på lör kväll och sedan fortsatte svullnaden ner mot foten under sön-mån. Så två dagar efter sticket var svullnaden alltså värre och min vänstra vad och fot såg helt grotesk ut! Så jag fick ta mig till vårdcentralen illa kvickt och fick kortison utskrivet som jag nu proppat i mig under tre dagar. Problemet är att kortisonet binder vätska och sedan hade jag ju ett megaödem över vad/fot och någonstans måste ju vätskan försvinna så jag har gått på toa typ 6 gånger per natt och knappt fått någon sömn denna vecka :(

Observera min vänstra fot/vad överst, har liksom inte ens fotknölen kvar! Det märkliga är
 att jag fick sticket uppe vid knät! Fick knappt på mig några skor eftersom det var så svullet!

Trots att jag kände mig sliten efter en "pissnatt" så bestämde jag och Jonas oss för att köra rullskidor för första gången på 3 veckor. Jag hade lite förhoppningar på passet eftersom den enda träning jag bedrivit efter lördagen var ett gympass på måndag då jag bara körde överkropp. Jag kände mig brutalseg efter så lite sömn och egentligen direkt när vi körde iväg blev jag toktrött i triceps och kände mig överlag riktigt orkeslös. Ett riktigt skitpass med andra ord. Det långsammaste rullskidpasset på hela året faktiskt :( Känns inte riktigt som kroppen är med mig just nu :(

Passdata:

Sträcka: 11,38 km	Hastighet: 15,32 km/h
Tempo: 03:55 min/km	Kaloriförbrukning: 841 kcal
Träningseffekt (TE): 3	Runda: 2011-09-28 Ekerövägen 20, 178 93 Drottningholm,...

Jag hade också tänkt att känna lite på kroppen efter Lidingö och sedan kanske anmäla mig till Hässelbyloppet. Men det är sån hets just nu till alla löptävlingar och det blev fullt redan i söndags! Kanske bra eftersom allt känns skit och att försöka göra en formtoppning till 10km på två veckor känns sådär inspirerande en dag som denna :(

Aja...ett såhär gnälligt inlägg har jag nog aldrig skrivit. Nu ska jag försöka gaska upp mig lite :)

Att springa med kramp i 12km....

Nu är det gjort, mitt första Lidingölopp... Men det blev väl inte riktigt som jag tänkt mig. Har också insett att jag kanske aldrig kommer klara såna här utmaningar pga att min kropp inte är konstruerad för det.

Vi börjar från början. Jag kände mig riktigt seg på fredagen innan loppet och undrade hur formen skulle vara på lördagen. Värmningen kändes helt okej och jag och Johan snackade om att kanske försöka hänga ihop så länge det gick. Men när starten gick så gled Johan bara längre och längre bort. Jag kände mig faktiskt ganska tung i kroppen och kvittot på det var min puls som blev hög direkt trots ganska måttligt tempo. Men jag ska inte skylla på det. Det är inte det som är problemet med min kropp.

Jag försökte verkligen springa så smart och energisnålt som möjligt i början och ta det lugnt uppför och flyta på nedför och på platten. Trots att jag var lite tung i kroppen kändes det ändå ganska bra och stabilt. Jag hade hoppats på att slippa krampen rätt länge eftersom tempot är förhållandevis lågt jämfört med andra lopp man springer. Förstår fortfarande inte varför jag får kramp tidigare på tävlingar jämfört med träningar. Visst är tempot kanske något högre men samtidigt hade jag käkat och knaprat allt möjligt för att undvika kramp. Den här ständigt underliggande kramprisken gör att jag hela tiden oroar mig under loppen och på så sätt inte kan njuta av löpningen.

Redan vid 15km kommer det första hugget i höger vad och jag inser då att detta kommer bli en jobbig eftermiddag. I en nedförsbacke i närheten av 18km så börjar jag även känna av det högra lårets baksida. Så jag bestämmer mig redan här för att stanna och stretcha ut både baksidan och vaden. Kämpar tappert fram till 20km där jag återigen får stanna och stretcha eftersom det blev värre. En liten bit efter grönstabacken som börjar den sista milen är jag tvungen att stanna en tredje gång på kort tid och känner mig faktiskt då riktigt uppgiven. När jag står och stretchar ut baksida lår så börjar även framsidan att krampa och efter en stund även ljumskarna. Så här håller det på ända in i mål och krampen liksom vandrar från muskel till muskel men är ibland i alla muskler samtidigt. Vissa gånger gör krampen så ont att jag får panik och då kunde jag inte ens gå. Prova själv att springa när dina vader-baksida och framsida lår krampar samtidigt. Inget jag rekommenderar... Jag är så van med kramp att jag ändå kan kämpa på hyfsat, jag sprang ju vissa sträckor med kramp i alla lårets stora muskler samtidigt. Jag fick totalt stanna hela 7 gånger under loppet för att stretcha ut min kramp och tappade givetvis massvis av tid på det :(

Det är så JÄVLA frustrerande eftersom jag flåsmässigt inte är trött utan det är mina ben som ger upp. Jag har fått många tips om mineraler och saltbalans. Men i mitt fall hjälper det inte. Knaprade elektrolyttabletter som ska motverka kramp hela dagen innan och kontinuerligt under loppet. Drack mycket och ofta men allt detta  hjälper inte mig :(

 I 18km så håller jag mitt planerade tempo på ca 50min per mil men resterande 12km förstör loppet helt. Att jag ändå springer sista milen på under timmen är helt sjukt egentligen med tanke på hur mina ben mådde. Pannben har jag men idag så önskar jag att jag hade tåligare ben istället. Som smolk i bägaren blev jag getingstucken på benet mitt i den jobbigaste backen av alla, Abborbacken. Jag måste vara allergisk för det slutar med att hela min vad svullnar upp!

Min tid blev tillslut 2:40:28, farsans tid på 2:35:39 står sig fortfarande och jag ska ta mig en funderare på om jag vill utsätta mig för detta igen...någonsin. Jag är inte bitter...inte alls! :D Jag ska ta farsans jävla tid någon gång, vänta bara!

Mitt underben efter en arg geting i Abborbacken :(

Man ser hur hastigheten blev saktare och saktare efter krampens intåg :(

Min puls går bananas efter att alla backar börjar. Men även i slutet är det bergochdalbana pga att jag stannade ofta.
Observera i det blåa diagrammet hur många gånger jag stannar i slutet när kurvan bara störtdyker.

Det gick åt helvete....

Det gick helt åt helvete! I 18km gick allt enligt planen men sedan fick jag kramp deluxe! Först vaderna, sedan framsida lår, baksida lår, till sist ljumskar. Första två milarna gick på 50min vardera helt enligt planen men sista milen tog jag mig knappt framåt på 70 min pga krampen och stapplade i mål på 2:40. Så fruktansvärt irriterande när man inte är trött utan att det är benen som ger upp :( Som smolk i bägaren blev jag getingstucken på benet med 5km kvar!!! Det är bara inse att man inte är marathonmannen direkt :)


En längre rapport kommer imorrn. Nu ska jag dessutom på 30-årsfest :D

Nu är det nära!

En endaste futtig kväll kvar sedan smäller det. Jag har i stort sett gjort det jag kunnat för att förbereda mig inför helvetet imorrn. Det enda som grämer mig lite är faktiskt att jag gjort för få långpass vilket kan smaka imorrn. Menmen, det gäller att prestera maximalt i korrelation till vilket status man har.

Jag har kollat runt en hel del hur jag ska lägga upp loppet och vad jag ska ta med mig. Har fortfarande inte bestämt vad jag ska ha med mig i vätskebältet men antagligen blir det enbart massa energi-geler och istället satsa på att dricka vid stationerna. Jag är rädd för soppatorsk men samtidigt vill man ju heller inte bli uttorkad. Jag kommer ta ett beslut imorrn bitti.

Energi-gel i massor och även lite antikramp-piller och compeed är ett måste :)

Hur ska jag då lägga upp loppet? Har hört att det smalnar av rätt snabbt efter starten och egentligen har man ingen lust att trängas och få stanna upp men samtidigt kanske det inte är värt att bränna på de första 300m bara för att komma ut i hyggligt läge? Man ska ju trots allt springa 3 mil... I vilket fall kommer jag försöka att snitta 5 min/km tempo vilket kommer ge en sluttid på ca 2:32 eftersom loppet är lite längre än 30km. Egentligen borde man kanske försöka sig på att gå under 2:30 men jag får inte glömma att det viktiga är att slå 2:35:39 som farsan gjorde -73. För att klara att snitta snittempot i så pass kuperad terräng och pga att jag är backsvag gäller det att försöka springa på lite mer i de lättsprungna partierna. Är det platt kommer jag försöka ligga på ca 4:45/km tempo för att ha lite marginal när backarna kommer. Jag ska också försöka att inte gå på för hårt i början trots att det är riktigt svårt när tävlingsdjävulen kryper i en.

Fy satan..nu kör vi...

Toppningspass!

Nu är det sjukt nära...3 dagar kvar! Helt sjukt! Jag börjar faktiskt bli lite sådär tävlingsnervös... Men samtidigt vet jag hur mycket smärta 3 mil kommer innebära så nervositeten beror nog också på lite Ågren :)

Vill bara först skriva att jag fick en bra förklaring varför Sthlm halvmarathon ligger en vecka innan Lidingöloppet. En Christian kommenterade mitt förra inlägg:
 "Eftersom lidingö har sin fasta helg och sthlm halvmarathon hade SM status iår så fanns ingen annan helg då det varit VM, finnkampen veckorna innan".
Så det där med att arrangörerna är jubelidioter tar jag tillbaks :) Men det är himla synd att det krockade iår.


Idag gjorde jag mitt sista ordentliga löppass innan lördag. Det blev en form av toppningspass med 6x700m med 75s vila mellan. Slingan går vid Bromma golfbana och börjar med en 100m lång uppförsbacke men de resterande 600m är platta. Planen var att inte dra på sig någon mjölksyra så jag tog det lugnt uppför och slappnade av så mycket jag kunde på det flacka partiet. Benen kändes riktigt pigga idag så förhoppningsvis är formen på intåg!

Passdata:

Tid	Sträcka	Tempo	Hastighet	Kommentar
00:03:06	0,7 km	04:26 min/km	13,55 km/h
00:01:15	0 km			Vila
00:03:05	0,7 km	04:24 min/km	13,62 km/h
00:01:15	0 km			Vila
00:03:06	0,7 km	04:26 min/km	13,55 km/h
00:01:15	0 km			Vila
00:03:02	0,7 km	04:20 min/km	13,85 km/h
00:01:15	0 km			Vila
00:03:04	0,7 km	04:23 min/km	13,7 km/h
00:01:15	0 km			Vila
00:03:03	0,7 km	04:21 min/km	13,77 km/h

Sedan har jag faktiskt fått reda på att Lidingöloppet inte är 30km utan exakt 30445m. Fasen 445m är ganska mycket tidsmässigt. I 5min/km tempo som jag planerar att hålla blir det faktiskt 2min och 13s. Snacka om snopet att missa sin måltid precis och sedan veta att loppet faktiskt är längre än 30km... Jag tycker faktiskt det är lite märkligt att man säger att loppet är 30km när det egentligen är längre. Tilläggas är att detta endast gäller för motionsklassen, kanske skulle man försöka bli elit och få springa lite kortare :)


Nu ska jag försöka att fundera ut en bra plan för lördagen och kommer ge en sista rapport på fredag.

Frisk, långpass och Sthlm halvmarathon.

Äntligen frisk!! Sjukdomen satt i länge men i torsdags chansade jag faktiskt och gick ut och sprang 3km för att testa kroppen och det slog väl ut så det blev ett till löppass på fredagen och ett långpass idag söndag. Trots att jag tränat sedan i torsdag har kroppen känts riktigt konstig. Det är väl efterdyningarna efter sjukdomarna som spökar men idag är det första dagen som allt känns ganska normalt.

Ville få mig ett sista långpass innan Lidingöloppet nästa helg så jag bestämde mig för att återuppliva gamla minnen och springa till Grimsta och köra det tuffa elljusspåret där. Jag minns spåret med skräckblandad förtjusning eftersom vi körde vår grundträning där under friidrottskarriären och minnet är att spåret är riktigt riktigt brutalt. Passet bestod av jogg fram och tillbaks till spåret (ca 8k okuperat och asfalt) och sedan två varv runt den 4,8km långa elljusslingan. Herregud, spåret var nog nästan jobbigare än jag minns med många och jobbiga backar mest helt tiden. Återigen kommer man fram till det faktum att jag är riktigt backsvag. Så fort det går uppför tar jag helt enkelt slut så för att hålla hastighet måste jag lägga krutet på de flackare partierna.

Passdata:

Sträcka: 18,31 km	Hastighet: 11,99 km/h
Tempo: 05:00 min/km	Maxpuls: 174 slag/min
Snittpuls: 162 slag/min	Kaloriförbrukning: 1355 kcal
Träningseffekt (TE): 3	Runda: 2011-09-18 Bergslagsvägen 54, 162 60 Vällingby,...

Igår blev det en vända på stan och vi passade på att kika på Sthlm halvmarathon. Riktigt kul och inspirerande att se alla springa! Men jag förstår inte jubelidioterna som planerar dessa evenemang eftersom de lägger loppet en vecka före Lidingö? Jag hade gladeligen velat springa detta härliga lopp om det inte gick så nära inpå. Alla förlorar väl på att det ligger så tätt??? Gör om, gör rätt!

Täten ca 100m efter starten.

Vinnaren Adil Bouafif efter 12km

Damvinnaren Isabellah Andersson spurtar mot mål på nytt svenskt rekord!

Ja, hur ska man nu lägga upp den sista vecka innan LL? Jag tänkte att det iaf blir ett till löppass innan lördag. Antagligen någon form av intervallpass på onsdagen. Men jag märkte idag att det kommer bli riktigt svårt att klå pappas tid på 2:35. Jag är inte gjord för att springa långt och börjar redan få lite Ågren för vad jag egentligen gett mig in på...