onsdag 30 november 2011

Ibland lurar kroppen en...

Som idag på rullskidintervallerna. Har ju tränat hårt två dagar i rad och kände mig föga överraskande riktigt seg på uppvärmningen som bestod av 4km lugn rullskidåkning. Men när jag och Jonas väl började bomba intervallerna kände jag direkt att kroppen var ett monster idag. Framför allt träffade jag sjukt bra i stakningen och blev liksom aldrig riktigt trött trots det höga tempot.

De 10x1000m med 1min vila gick rekordsnabbt med i snitt 8,5 s snabbare per intervall. Allt mellan 3:19 - 3:39 och trots att jag i princip stakade full carreta gick pulsen aldrig upp till högre än 163.

Det är såna här dagar som man börjar få förhoppningar om att göra en riktigt bra tid på Vasan. Samtidigt är det lite farligt att bli för självsäker. Mitt allra första Öppna spår förra året efter endast en säsongs träning resulterade ju faktiskt i 6:08 med dåliga skidor halva loppet. Då var det längsta passet jag gjort på 4,5 mil så resterande halvan av loppet var en total chansning... Med den utvecklingen som skett hittills denna höst känns det som jag kommer vara en bra mycket bättre skidåkare första söndagen i mars. Men att spekulera i några tider känns bara chansartat och ganska onödigt. Men om vi får liknande före och jag kan seeda upp mig två led kommer det gå fort :)

tisdag 29 november 2011

Vikten av långpass...

Trots att jag tränat riktigt bra i höst har det faktiskt blivit färre långpass jämfört med förra året, faktiskt knappt blivit några långpass alls. Har resonerat så att jag försöker köra mer intensivt nu för att lägga till fler långpass när (om) snön kommer. Vet inte om det är det bästa upplägget direkt och vet faktiskt inte varför det blivit så.

Tex kör ju hårdsatsande Fia Jobs galet mycket långpass på rullskidor och man får nästan lite Ågren när man läser om alla hennes långpass :) Jag har helt gjort tvärtom med ganska korta rullskidpass och det blev typ två långpass rullskidor på hela sommaren. Dels är mina Oneway Classic 5 så sjukt tråkiga att köra på samtidigt som min sprintliknande stil sliter rätt mycket på armbågarna och sedan är rullskidåkning så jäkla trist jämfört med riktig skidåkning enligt mig.

Menmen, har nu på senaste tiden försökt lägga in lite "långpass" i träningen som tex i lördags då vi först körde stavlöpning och sedan skierg direkt efter. Igår körde jag först styrketräning i 70 min för att sedan köra löpbandsintervaller i en halvtimme och till sist 20 min roddmaskin. På det sättet ska jag försöka så smått vänja kroppen vid att arbeta länge. För övrigt var det första gången i mitt liv som jag körde roddmaskin, vilket helvete till maskin! Sjukt jobbigt men blev tröttare muskulärt än flåsmässigt. Men det är nog bara för att jag inte är van med rörelsen och körde på tyngsta motståndet. Följde upp det idag men cirkelträning och imorrn blir det stakintervaller på rullisarna.

Äntligen börjar det bli lite kallare också. Såg på prognosen att Borlänge ska få snö och kallt inom en snart framtid. Skulle vara kul att få till ett snöpass innan julen som kommer spenderas däruppe.

lördag 26 november 2011

Nördlördag med Skiergmaxning...

Det kändes lagom nördigt och väldigt seriöst att kliva upp kl 08 en lördag för att köra dubbelpass med både Jonas och Jimmy. Planen var att först köra stavlöpning uppför Johannelundstoppen för att sedan direkt dra till Vällingbyhallen och köra lite Skierg. För er som inte vet vad Skierg är så är det en stakmaskin.

Vilade ju torsdagen och körde sen ett gympass igår fredag. Som jag har förstått kör landslaget mest tung och ganska explosiv styrketräning med få reps och tunga vikter. Det blev precis ett sånt pass igår där jag lade på så mycket vikt att man orkade max ~6 reps av varje övning. Men jag vet inte, tror det är bra att variera styrketräningen också så att musklerna inte vänjer sig för mycket. Så jag varierar vart tredje gympass ungefär. Tex:

Pass 1: Tung styrketräning för relativ styrka, max ~6 reps
Pass 2: Muskeltillväxt ~10-12 reps
Pass 3: Uthållighet ~15-20 reps
Pass 4: Tung styrketräning igen osv...

Jag har ingen aning om detta upplägg är det optimala men för mig har det funkat riktigt bra. Framför allt sista året har jag gått framåt ordentligt styrkemässigt.

Tillbaka till dagen, synd nog fick Jimmy kasta in handduken imorse eftersom han vaknade med halsont. Tyvärr hade det också regnat inatt och det gjorde den vanliga sträckan uppför toppen väldigt lerig och svårsprungen. Men vi testade att följa en cykelväg på baksidan som går upp mot toppen och den är betydligt längre men givetvis flackare. Men det kändes mycket mer grenspecifikt att köra ca 500m istället för 120m full karreta.

Trött Jonas efter en av intervallerna.

Det blev 6st intervaller totalt men kände mig tyvärr lite sliten efter gårdagens tunga styrketräning. Kände egentligen redan på första intervallen att kroppen inte riktigt är på topp. När det är så blir jag trött fortare än vanligt och mår liksom lite illa så fort pulsen höjs. Sedan får jag skylla mig själv eftersom det blev en fredagspizza igår... Är rätt kinkig med vad jag stoppar i mig dagen innan en hårt träningspass och man behöver inte vara raketforskare för att förstå att pizza egentligen går fetbort :)

Sedan drog vi direkt till Vällingbyhallen som ligger precis i närheten för att köra lite Skierg. Har ju bara testat Skierg en gång förut för 1,5 månad sedan då jag bara lekte lite i ca 20 min så det här räknade jag som mitt första ordentliga Skiergpass.
För er som aldrig provat så är det inte mer spännande än att man står och simulerar stakning och stirrar in i en vägg :)
Vi körde i totalt 50 min och under den tiden alternerade vi allt från fjösåkning till att maxa vissa distanser. Skierg är absolut en bra maskin för att förbättra sin stakning. Men då är det ganska viktigt att man försöker köra så grenspecifikt som möjligt. För egentligen kan man dra lite hursomhelst och ändå få upp bra speed. Att maxa och jämföra tider med varandra tycker jag man kan ta med en liten nypa salt just pga att man kan dra lite hursomhelst och sedan har du rätt stor fördel av att vara stor och tung. Rätta mig nu om jag har fel: men en bra fuktion med Skiergen är att du kan ställa in olika motstånd på den. Men du får liksom inget gratis av att köra på lättare motstånd får då måste du staka mer för att få ut samma effekt jämfört med tyngre. Jag kände väl direkt att 10:an dvs det tyngsta motståndet passade mig bäst. När jag ställde in lättare fick man ju staka som en idiot för att komma upp i samma hastighet.

Sedan till maxningen, vi provade att maxa på både 100m och 500m. Nu var ju uppladdningen knappast optimal med tung styrketräning igår, stavlöpning innan, kroppen kändes seg och att det var mitt första ordentliga pass med Skierg. Men det var ändå kul att få ett "pers" att försöka slå!



Helt okej tider och framförallt på 100m. Men tyvärr så var tekniken allt annat än bra och känner att jag har mycket att förbättra. På 500:ingen så började jag i ursinnigt tempo för att sedan tappa sjukt mycket mot slutet med fruktansvärd teknik. Försökte sedan en andra gång då jag lade upp det mer jämt och då blev det 1:44 trots att jag var helt slut efter första försöket så här finns mycket tid att vinna! På 100:ingen är det ju bara att kötta men jag kan absolut förbättra den tiden om jag får fler försök! Såg faktiskt att den tiden står sig ganska bra när jag googlar runt lite. Tex körde skidgurun Erik Wickström en invigningstävling på 100m och hade jag varit med där hade man delat förstaplatsen :)
Kika här: http://erikwickstrom.se/2011/11/03/skierg-invigningen-dominerades-av-magnus-sjobjer/

Men att vara bra på 100m Skierg gör knappast en bra Vasaloppsåkare så jag behöver förbättra uthålligheten ordentligt inför första söndagen i mars!

Eftermiddagen spenderas nu framför tv:n med först Världscupen från finska Kuusamo och snart blir det Premier league med Man united - Newcastle. Man kunde haft det sämre :)

torsdag 24 november 2011

Svt likes me...

Fick nys om att Svt:s Vasaloppssida tipsar om några bloggar att följa för att få inspiration.

Länk till sidan: http://svt.se/2.82978/1.2615137/fa_traningstips_i_bloggform

Helt sjukt att de tipsar om min blogg bland alla andra (nästan) storfräsare! Jäkligt skönt också att man tydligt är en vanlig "motionär" :)

Antingen finns det någon tjomme på Svt som faktiskt gillar min blogg eller så har de helt enkelt slumpmässigt valt ut några bloggar från Vasaloppets profilbloggar... Jag gissar ju på det senare alternativet :) Kul i vilket fall!

onsdag 23 november 2011

Det vänder fort...

I söndags kändes kroppen allmänt trasig efter fredagens fest och protesterade vilt över mitt löppass. Men eftersom jag vet att jag är bra tränad var det bara att bryta ihop och komma igen.

Har börjat veckan med tre riktigt bra pass.

Mån - Sjukt lerigt och blött intervallpass på rullisarna med Jimmy.
Tis - Cirkelfys på gymmet
Ons - Intervallpass på rullisarna med Jonas (nästan lika blött och lerigt)

Alla passen har faktiskt känts riktigt bra. Framför allt känner jag mig riktigt stark i stakningen. Skulle vilja påstå att jag redan nu är bättre på att staka än när jag körde Öppet spår förra vintern. Bättre uthållighetsmässigt kan diskuteras med kraftmässigt utan tvekan.

Passet med Jimmy i måndags var det snabbaste hittills! Vi kör 10x1000m med 60s vill och passet gick totalt över minuten snabbare än de andra gångerna jag kört. Intervallerna gick på mellan 3:24 - 3:47 och i snitt blir det ca 6-7s snabbare i snitt per intervall vilket är riktigt bra En av förklaringarna är ju att Jimmy drog fram mig på sina snabba Swenor fibreglass.
Rullskidor under senhösten på blöta leriga vägar är sådär kul... Snö någon?

Idag bestämde vi att köra lite lugnare eftersom jag ville spara på armbågarna och Jonas kände sig trött. Passet gick på på närmare 50 min istället för 46min som i måndags. Intervallerna gick på mellan 3:53 - 4:04 och i snitt 22,5s långsammare per intervall och det är givetvis ganska stor skillnad. Jag kom aldrig upp i någon vidare puls utan det blev mer styrkeuthållighetsträning vilket inte heller är fel. Men det var skönt att kunna koncentrera sig på det tekniska istället för att bara kötta som i måndags.

När man åker ett så långt lopp som Vasaloppet kör iaf jag bara aningen snabbare än mystempo genom loppet. Åker man snabbare än så skulle jag aldrig överleva 9 mil. Därför gäller det att förbättra denna  > mysfart och just nu känns det riktigt lovande. Eftersom jag lever nästan enbart på min stakning satsas det givetvis stenhårt på den men kommer börja jobba mer med diagonalen när snön kommer.

Kanske är man en av de få som inte känner sig stressad av den varma början av vintern. Förra året skedde snödebuten dagen innan julafton och just nu ligger jag mil före förra hösten träningsmässigt så det gör inte så mycket om jag får vänta ändå till jul igen innan jag får svischa fram på snön.

Nu blir det vilodag imorrn efter tre dagars träning. Snart första advent också....var tog denna höst vägen egentligen??

söndag 20 november 2011

Blää....

Helgen har varit seg. Var på fest i fredags och det har suttit i hela helgen. Tanken var att jag och Jimmy skulle köra ett intervallpass på rullskidorna idag men eftersom båda kände sig sega sköt vi på det till imorrn. Istället gick jag ut och sprang men det kändes mest skit. Fester är roligt men det kostar betydligt mer än vad det smakar träningsmässigt :)

Annars har det varit kul att kika på världscuppremiären i helgen. Kul att se ett nytt ansikte i landslaget i Halvfarsson. Riktigt talangfull kille som det ska bli kul att följa! Givetvis är han dalmas också :)

Det är bara att bryta ihop och komma igen. Förhoppningsvis känns kroppen bättre imorrn!

torsdag 17 november 2011

Lite annorlunda träningsvecka.

Har hittills tränat lite annorlunda denna vecka. Har kört dubbelpass både mån och ons. Måndagen bestod av ett mastigt gympass följt av 6x1000m intervaller med 1min vila på löpbandet (tempo 3:52min/km). Riktigt jäkla tråkigt men svettigt...

Onsdagen bestod av 4,5km morgonjogg i frosten. Tanken att jag skulle köra ganska lugnt men tempot blev ändå bra och sista km gick på 4:04. Jag testade för första gången överdelen på min skidtävlingsdräkt i kyla. Temperaturen var nog precis under nollan men trots underställ kändes tävlingsdräkten jävligt kall. Hur fan grejar man -10 och blåsigt i en tävlingsdräkt någon??

Eftermiddagen bestod av ett intervallpass på rullskidorna med kolleg-Jonas. Platsen var som vanligt cykelvägen mellan Bromma flygplats och golfbanan. Jag har ju på senaste tiden känt mig trög i början men sedan har det släppt efterhand. Men under gårdagen med Jonas i släptåg höll jag ganska jämt tempo hela passet för en gångs skull och kände mig "jämntrött". Passet bestod som vanligt av 10x1000m med 1min vila. Riktigt skönt att min Garmin Forerunner 210 har automatiskt intervallfunktion, liksom bara att ställa in sedan tuta och köra. Det är tredje gången jag kör passet och sjukt nog är tempot nästan identiskt alla tre pass. Totaltiden inkl vilan på de tre passen har varit: 47:08 - 47:11 - 47:13.

Sedan har jag och Jonas varit ganska fundersamma över att tempot på våra rullskidpass under hösten varit sämre och att det överhuvudtaget känts jobbigare. Det borde ju normalt sett vara tvärtom och gå bättre ju mer man tränar. Men tydligen går rullskidor mycket trögare vid kyla så det förklarar en hel del... Det skulle ju varit bra att vetat det innan så man sluppit slita ihjäl sig men ändå bli lite halvknäckt över att det gick sämre och sämre :)

Äntligen verkar kylan vara på G också! Såg bla på Romme Alpins hemsida att de börjat med snötillverkningen nu! Hoppas också att längdskidanläggningarna börjar göra samma sak så man äntligen får köra lite på snö snart!
En färsk bild från imorse! (http://www.rommealpin.se/album.asp/avd/2)

söndag 13 november 2011

Styrketräning för längdskidåkare - Mina basövningar, stavlöpning + Yasuragi

Jag har haft en ganska lugn vecka träningsmässigt. Har sovit dåligt i veckan och pga har jag tagit det lite lugnare för att inte belasta kroppen för mycket och dra på mig något.

Eftersom jag inte är någon direkt syreupptagningsfantom så satsar jag ganska hårt på styrketräningen. Jag stakade ju större delen av Vasaloppet och kan man bli lite starkare har man mycket att vinna på 9 mil!

På videon nedanför kommer några tips på mina basövningar att köra på gymmet för att bli en bättre skidåkare. Givetvis kör jag andra övningar också men i stort sett har jag dessa som grund att utgå ifrån.




I lördags blev det iaf ett stavlöpningspass med Vasa-Jimmy. Johannelundstoppen kändes väldigt liten jämfört med Romme-alpin förra helgen men det behöver inte bli lättare för det... Jimmy visade sig vara en riktig bergsget och backsvaga jag hade inte en suck att hänga på när han satte långa benet till :( Grymt imponerande av Jimmy och jag behöver helt enkelt bli bättre uppför!
Bergsgeten Jimmy in action.
Det blev 8 vändor upp mot toppen och varje vända tog ca 55-58s. Jag vet inte ritkigt vad jag gör för fel eftersom jag inte orkade hänka på. Eller så kanske jag helt enkelt är dålig?

Veckan avslutades med en Spa-dag på Japanska Yasuragi också. Riktigt gött! Man skulle behöva återhämta kroppen på det sättet efter varje vecka egentligen :)
Ganska gött att bada i varmt utomhusbad och glida runt i Yukata och tofflor hela dagen :)

onsdag 9 november 2011

Insomnia...

Jag är jäkligt känslig med min sömn. Får jag inte tillräckligt med kvalitetssömn så fungerar jag överlag riktigt dåligt. Tyvärr kommer ibland perioder då jag sover dåligt utan att jag vet varför. Just nu är en sådan och jag har sovit riktigt dåligt flera nätter i rad. Det känns som att gå i en dimma just nu.

Tog mig ändå ut på mitt första rullskidpass i mörker idag. Det blir mörkt så sjukt fort nuförtiden så ska man köra rullskidor på vardagar är det i mörkret som gäller. Cykelvägen vid Bromma flygplats som jag brukar springa 1000:ingar på är passade nog upplyst. Faktiskt gick det riktigt bra att köra där på kvällen för lyset räcker gott och väl  trots att det är kolmörkt ute. Men jag mötte en surbugge på cykel som skrek "DÅLIGT LJUS" till mig... Hörde jag pannlampa någon?
I början av passet precis innan det blir kolmörkt...
Efter min brist på sömn så kändes det otroligt segt på uppvärmningen dit. Fick mjölksyra i ländryggen direkt och allt kändes allmänt skit. De första 4-5 intervallerna kändes rätt tunga och jag blev väldigt trött i musklerna och det gjorde att flåset inte kom igång. Men faktiskt så vände det efter ungefär hälften av passet. Trenden på mina senaste träningspass har varit likadan, det vänder efter ett tag och jag känner mig plötsligt piggare. Kände mig faktiskt riktigt stark andra hälften av passet trots att magen kurrade av hunger.

Passdata:
Udda intervall går mer uppför och jämn mer nedför.
En annan grej är att jag faktiskt gått ner lite i vikt. Senast när jag var sjuk så satte det sig på magen och gjorde att jag inte kunde äta. Jag har fortfarande inte 100% aptit och vet inte vad det beror på. Brukar liksom alltid äta som en häst men nu så tar det stopp ganska fort. Det i kombination med hård träning har gjort att jag tappat ca 2kg. Det är inte alls bra för det betyder att jag ligger på en negativ energibalans och det bör man knappast göra under uppbyggnadsträning. Det ska ju vara tvärtom när man bygger upp kroppen, då bör man ligga lite plus med energiintaget. Så nu har jag de senaste dagarna tvingat i mig mat trots att jag redan mätt för att undvika denna negativa energibalans.

Sedan vill jag passa på att ge lite ris till både Enervit och Maxim. Jag köpte varsin av deras sportdryck på burk. 150 pix får man ge och det är rätt mycket... Men eftersom de i stort sett alltid serverar enervits sportdryck på större evenemang är det lika bra att vänja magen för det. Men vad ser jag när man öppnar burken?
Den är ju bara fylld till lite mer än hälften. Helt sjukt att man betalar 150kr och så är burken halvfull! Nej, sjukt sniket Enervit! Inte nog med att det är snålt, varför så stor burk? De kunde ju gjort en mindre burk och sparat på miljön också. Tyvärr är inte heller Maxim ett dugg bättre, varför denna snålhet?

söndag 6 november 2011

Träningshelg i dalarna.

Precis avslutat en riktigt skön träningshelg i dalarna. bara jobbat två dagar denna vecka eftersom jag haft höstlov vilket varit riktigt skönt. På fredagen bar det upp mot Borlänge för att bli lite bortskämd av morsan.

Eftersom Johan också var här uppe så passade vi på att träna ihop på lördagen. Det blev inte vilket pass som helst utan ett galet stavlöpningspass som jag velat prova på länge... Nämligen upp för Romme alpin som ligger här i trakten. Det är ett relativt stort skidsystem med:

Fallhöjd:                                   275m
Längsta nedfart:                      2,7km
Snöbergets höjd över havet:   407m

Eftersom stavlöpning uppför är en av de värsta formerna av självplågeri så diskuterade vi innan hur vi skulle lägga upp passet men kom fram till att vi startar ganska lugnt och kör så länge vi pallar. Vi sprang upp och ner för berget två gånger, första vändan tog vi relativt rakt upp för berget i en pist men det blev lite väl brant mot slutet då det inte ens gick att springa utan blev mer av bergsbestigningskaraktär :) Att springa med stavar är ganska stor skillnad mot att springa vanligt, det blev vi varse om ganska snabbt. Johan är normalt en riktig kanonkula uppför och kickar mig lätt utan stavar. Men han hade aldrig sprungit med stavar förut och hade svårt att utnyttja dom och fick det lite jobbigt. Jag däremot som är backsvag utnyttjar stavarna till max vilket gör att jag får ordentlig skjuts och därmed orkar mer.
Johan är snart uppe på toppen i första vändan.
Första vändan mer rakt upp för berget var 1,5km och tog ca 14,5 min. Vi tänkte sedan springa ner för andra sidan berget och upp men det var så jäkla lerigt att vi ångrade oss efter en stund och sprang tillbaks. Andra vändan hittade vi en grusväg som slingrade sig ner för hela berget och passade sig mycket bättre för stavlöpning. Andra vändan upp för den slingrande grusvägen var ca 2,4km och tog ca 16,5 min.
Uppe på toppen av andra vändan!
Stavlöpning är som Johan sa extremt självplågeri. Du ligger på väldigt hög arbetspuls hela vägen och stavarna gör att du använder hela kroppen. Att springa en 2,5km lång uppförsbacke är inte att leka med. Men jag är faktiskt riktigt nöjd över att jag orkade springa hela vägen upp den andra vändan!

Passdata:
Sträcka:                       9,28 km
          Hastighet:                8,68 km/h
Tempo:                        06:55 min/km
          Maxpuls:                  179 slag/min
Snittpuls:                    150 slag/min
          Kaloriförbrukning:  836 kcal
Träningseffekt (TE):  3


Lägg till bildtext


Trots att jag kände mig rätt sliten när jag vaknade idag och var sjukt osugen på att köra ett pass var det bara att bita i det sura äpplet och snöra på sig skorna och dra ut på ett långpass löpning. Det är bara att inse att det kommer kosta att försöka satsa mot en bra Vasatid och man måste lägga ner ordentligt med träningstimmar. Det var faktiskt riktigt längesedan jag körde ett långpass med löpning. Jag valde en riktigt fin men ganska tuff vända idag i Dalaterrängen. Första milen gick uppe i bergen öster om borlänge där jag normalt åker skidor på vintern och nästan hela resterande vändan gick längs dalälvens fina löparspår. Första 4km går i stort sett svagt uppför hela tiden och jag kände mig ordentligt trött i ffa höften efter gårdagens stavlöpningsmayhem. Den tuffa starten och min slitna kropp gjorde att jag fick slita ganska ont resten av passet. Men jag är glad att jag tog mig igenom passet men kommer nog hoppa morgondagens spinning och vila benen nu :)

Passdata:
Sträcka:                      16 km
    Hastighet:                  12,32 km/h
Tempo:                        04:52 min/km
    Maxpuls:                    192 slag/min
Snittpuls:                    167 slag/min
    Kaloriförbrukning:    1100 kcal
Träningseffekt (TE):  3


torsdag 3 november 2011

Ett år med bloggen...

Det har nu gått lite mer än ett år sedan jag startade bloggen och sedan dess har jag fått över 16000 sidvisningar! Helt galet egentligen och knappast något jag förväntade mig när jag började blogga mest som en kul grej.

För att fira ettårs-jubileet tog jag mig ut på ett rullskidpass idag. Skulle egentligen gjort det igår men efter måndagens gympass och tisdagens cirkelträning kände jag mig som en urkramad apelsin igår och tog en välbehövlig vilodag.

För att vara helt ärlig är jag sjukt less på rullskidåkningen just nu och längtar bara efter snö. Men det har nog med mina sjukt tråkiga rullskidor att göra också. Dom är helt styva vilket gör att man känner varenda sandkorn på vägen och så fort asfalten blir lite sämre känns det som hela kroppen domnar av pga vibrationerna. Det enda jag tyckt varit positivt är att de är otroligt trögrullade vilket gör att man får bra träning. Men jag börjar ta tillbaks det nu då man börjat få lite känningar i armbågarna. Jag har en ganska aggressiv stakteknik eftersom jag tror mycket på sprinttekniken. Med mina übertröga rullskidor kommer man nästan ingenstans på ett stavtag, det gör att man får halvt staka ihjäl sig för att överhuvudtaget komma någonstans. Trögheten kombinerat med min aggresiva stil gör att armbågarna klagar. Så jag är ledsen Oneway, era Classic 5 kommer jag faktiskt inte rekommendera till någon. Blir det ytterligare en Vasasatsning kommer jag garanterat införskaffa nya skidor till nästa sommar och slänga de jag har åt H-E!

Dagens pass bestod av 10x1000m med 60s vila mellan och enbart dubbelstakning. Jag körde exakt samma vända som jag brukar springa 1000:ingar på, nämligen fram och tillbaks intill Bromma flygplats. Ca 200m av sträckan var det lövhalkskaos på så där gick det extra trögt. Men tamefan, vad händer inte efter 3 intervaller? Det kommer en lövblåsmaskin och blåser bort alla löv hela den biten! Ibland har man flyt :)

Passdata:

Sträcka:
10,57 km
Hastighet:
13,46 km/h
Tempo:
04:28 min/km
Maxpuls:
167 slag/min
Snittpuls:
156 slag/min
Kaloriförbrukning:
746 kcal
Träningseffekt (TE):
3


Rätt snyggt och jämt diagram om jag får säga det själv :)

Konstigt nog trots 3,5 km uppvärmning så kändes de 4 första intervallerna riktigt tröga och jag fick mjölksyra rätt fort. Men sedan så släpper det och de sista 6 intervallerna går relativt lätt. Fasen, förut har det alltid varit tvärtom med mig att jag är piggast i början. Men i både löpningen förra veckan och nu så har den trenden brutits och jag är piggare mot slutet. Det känns jäkligt gött och kanske har kroppen börjat fatta att jag tränar den för att åka i 9 mil :)