Långpass på Ekerö...

...tillsammans med kompisen Jimmy idag. Äntligen ett långpass... Antalet sådana 2013 har det inte blivit många av. Dagen bjöd på riktigt trögföre och hade även lagt lite för tjockt med fästvalla som bromsade ytterligare. Kroppen kändes inget vidare heller så det var skönt att vi körde väldigt lugnt tempo mestadels av passet. Vi var ute i totalt 2h 8min och kom strax över 3mil.

Passets ljusglimt var mina nya stavar! Min ena Madshus CR 100 UHM sprack längst ner redan efter 100m på Grotfallsrundan och var sådär sugen på att lägga så mycket pengar på nya stavar igen. Så efter många positiva omdömen om stavarna från Racewax slog jag till. Det är helt sjukt, stavrören kostar bara 750kr och när jag jämför vikt, styvhet och pendel är de i stort sett identiska med mina svindyra Madshus-stavar för ~1/3 av priset!

Nu köpte jag mina Madshus-stavar begagnat och jag skulle aldrig lägga så mycket som 2-3000kr för en stav. Riktigt gött att veta att det finns billiga alternativ som är minst lika bra som de dyrare märkena. En stav knäcks sjukt lätt och det är rent vansinne att köpa en stav för 3000kr när du ska köra seedningslopp. Masstarterna är galet trånga och oddsen är låga för stavbrott! Nu fick racewax rätt mycket reklam men det är dom värda.

Hoppas jag känner mig piggare nästa söndag! Ska bli riktigt roligt att köra nu när det är så många kompisar som kör loppet.

Liket lever...

Det verkar som att säsongen inte riiiktigt är över än... Det är nämligen så att vi åker upp mot Borlänge nästa helg och av en slump körs Bergebo Ski Marathon då :)

Bestämde mig för att köra eftersom så många kompisar kör. Bla träningskompisarna Jimmy, Andreas och även Björn. Ska bli roligt att köra ett lopp helt utan krav tillsammans med polarna.

Trots att säsongen blivit som den blivit skulle jag tycka det var skönt att iaf få chansen att göra ett helt lopp utan massa strul. Har faktiskt hunnit med tre skidpass sedan Grotfallsrundan för snart två veckor sedan och visst har jag fortfarande speeden kvar i skidåkningen. Men tyvärr är det så att den totala avsaknaden av långpass gör att jag knappast kommer hålla under ett helt Skimarathon. Men kommer starta längst fram med både Björn och Andreas som satsar stenhårt mot led 2 så tar deras ryggar så får vi se hur länge kroppen pallar. Att fega är ej min melodi!

På dagens pass i ett svinkallt Ursvik så kändes kroppen ganska bra. Däremot fick jag kramp i benen redan efter 1 mil. Har varken kört benstyrka eller löpning på bra länge och min kropp bryts ner så sjukt fort. Jag funkar så att jag måste köra mycket och ofta för att underhålla kroppen annars tappar jag direkt.

Började med två varv runt ursviks 5:an och eftersom slingan är kuperad försökte jag trycka på i diagonalen så så ofta och mycket jag bara kunde. Första varvet gick på 18:07 och andra varvet då jag tryckte på mer gick på 16:45. Trots isskyla och normalföre så är mitt andra varv det överlägset snabbaste här i Ursvik. Fortsatte sedan passet med två varv endast stakning. Sjukt jobbigt uppför alla backar men bra uthållighetsstyrketräning. Varven gick trots allt på 18:30 styck och då gick jag upp för de två brantaste saxbackarna.

Lite småkyligt var det allt :D

Får se vad det blir av denna lilla minisatsning mot Bergebo då...

Lägger ner skidsäsongen...

Har bestämt mig... Jag lägger ner skidsäsongen... Givetvis beror det på att vi har en nyfödd hemma. Har väl varit lite naiv och trott att jag ska kunna träna på ungefär som förut och satsa på både seedningslopp och Vasalopp. Men omställningen att bli förälder har varit större än man någonsin kan tro. Har tidigare kunnat satsa väldigt mycket på mig själv, alltid skött sömnen och tränat 5-6 dagar i veckan. Att helt plötsligt inte kunna sova hälften så mycket i över tre veckor har satt sina spår. Vardagen går utmärkt att klara men så fort man kunnat träna har kroppen inte alls varit med mig utan det har känts som att träna med handbromsen i.

Pga sömnbristen så har återhämtningen varit allt annat än optimal. Försökte ju mig på Grotfallsrundan förra helgen. Det sket ju sig totalt redan efter 100m sedan tog jag ut mig ordentligt och blev tvungen att bryta men kom ändå upp i 38km skidåkning. När man gör en sån urblåsning av kroppen behöver man bra återhämtning, själv fick man tre timmars sömn natten efter. Så var helt färdig de nästkommande dagarna. Så det är framförallt där det inte funkar, orkar helt enkelt inte träna och det vore dumt att träna speciellt mycket för då blir jag sjuk direkt.

Nu börjar jag visserligen jobba imorgon och då kommer jag få sova mer och kanske få in lite mer struktur i träningen. Men jag kommer också behöva avlasta Sandra så mycket som möjligt nu när hon kommer ta det största ansvaret hemma. I och med det ser jag direkt på kalendern att det blir svårt att få ihop det fram till Vasan. För mig är Vasaloppet förknippat med dödsångest, så jobbigt är det att genomföra det. Om jag inte kan förbereda mig som jag vill för ett såt mastodont-prestation får det vara. Det jag mest kommer sakna är inte själva loppet utan det är själva stughänget och vasaloppshetsen dagarna innan som är trevligast :)

Det är ju lite synd för har aldrig någonsin tränat på så bra som jag gjort i höst och har känt mig otroligt stark. Hade givetvis varit spännande att se vad man skulle kunna prestera om man hade kunnat genomföra säsongen. Där kommer nästa grej som inte funkar. Det är så sjukt stort att ha blivit pappa att just nu är fokus på andra grejer än att träna och prestera. Hade våran lilla Junie kommit tex i somras tror jag vi hade hunnit få in rutiner så man hade kunnat klara sig igenom säsongen på ett bra sätt. Men nu kom hon mitt i smeten för all träning och tävling. Vad jag vet kommer Vasaloppet också köras nästa år! 

Har iaf i helgen kunnat träna med två av mina bästa vänner Marcus och Jonas som man pluggade tillsammans med som yngre. Riktigt kul att de gör framsteg i skidspåren och det ska bli spännande att se vad dom kan göra i vinter! Kommer nu resten av vintern försöka sparra och hjälpa alla kompisar som ska köra Vasan istället.

Tre glada grabbar trots isskyla i helgen!

Mitt mål i vinter blir att lära känna vår lilla tjej istället :)

Kommer med spänning att följa alla träningskompisar i vinter och jag ska mysa ner mig ordentligt i soffan den 3:e mars och följa alla vasaloppsåkare! Det är den största förlusten med att åka Vasaloppet, man missar årets mysigaste tv-händelse :)

Därmed kommer jag också göra ett uppehåll i bloggen. Knappast intressant att följa en inställd väg mot Vasaloppet.

Grotfallsfiaskot - berättelsen...

...vet inte riktigt var jag ska börja men kan väl börja från början. Åkte mot Grotfallet tidigt och var bland de första på plats. Träffade också Björn och senare träningspolarna Andreas och Pontus som jag hängde med innan start. Efter ett glidtest mellan mina nya Ross och mina gamsla Fischer RCS visade det sig att mina Fischer gled klart bättre så valet föll på dom. Är just nu lite besviken på mina Ross som inte alls gick något vidare...

När jag tidigt lade ut skidorna i starten var det glest mellan skidorna men sedan när starten närmade sig hade var det så sjukt tätt mellan alla åkare så jag anade trubbel inför starten. Starten gick och ja... Allt som kunde gå fel gick fel. Någon trampade av min stav redan efter 100m.... Fick stanna... Halva startfältet gled förbi... Fick tag i en riktig skitstav utan dess like lika styv som en kokad spagetti ungefär. Efter 500m till så lossnar stavremmen på den nya staven sönder. Får stanna igen, resten av startfältet glider förbi... Får efter en stunds letande tag i en snäll gammal gubbe som lånar ut sina gamla aluminiumstav från 70-talet som dessutom är 1dm för kort... Ni kan ju gissa hur styv denna är... Pga att man nu är så långt bak och båda spåren på banan är helt fulla med åkare så går det inte att åka på. När jag sedan får luckor försöker jag forcera så gott det går men får ingen tryck med ena staven. Alla högerstavar är slut på de två följande vätskekontrollerna. Åker över 1,5 mil med antikstaven innan jag får tag i kompisen Andreas som lånar ut sin stav. Är redan då helt slut av allt forcerande. Hittade inte en enda åkare som jag kunde ligga bakom utan alla här kör för sakta så jag får göra allt grovjobb själv. Som smolk i bägaren hade jag noll fäste redan efter första varvet... Förstår inte riktigt varför men borde antagligen lagt några fler lager fäste. Så banans enda långbacke blev en riktig pina resten av vägen. Sedan glidet... Det kändes bra i början men sedan dog skidan allt eftersom. Hann ju bara lägga på ett enda sketet lager LF och det höll väl i typ 5km. Efter det så gled jag inte ifrån en enda person längs spåret. Dödsstöten kommer strax efter sista varvningen vid ca 31km. Efter allt forcerande ensam så ger magen upp och börjar tokkrampa så jag bryter... 

När man får en så pass dålig start så bryter man ju ihop mentalt. Jag orkade liksom inte kriga på något alls egentligen och ville bara hem typ. Men trots alla problem så det jag kanske är mest besviken på är att kroppen inte alls svarade som jag ville. De senaste veckornas sömnbrist och sparsamt tränande har tagit ut sin rätt. Kroppen ville inte alls köra något tävlingstempo och att jag får kramp i magmusklerna redan efter 3 mil är fruktansvärt knäckande.

Så faktiskt lutar det nu starkt åt att jag skiter i den här vintern. Jag är precis nybliven far och att ha en liten nyfödd hemma tar väldigt på krafterna. Jag kommer varken ha tid eller ork att kunna träna på i vinter som jag vill. Faktiskt var känslan under loppet att allt jag ville var att komma hem till bebben. Tiden med sitt nyfödda barn får man aldrig tillbaks och det gäller att ta vara på den. Sedan har jag ingen aning om hur det kommer funka sedan när jag börjar jobba igen så den här stressen av att man måste komma ut och träna känns inte rolig. Det måste kännas roligt och meningsfullt det man gör annars får det vara.

Dessutom så knäcktes min 2500kr-stav längst ner och ekonomin just nu är lite tung efter bilservice och andra grejer. Så några nya dyra stavar finns inte med i budgeten :( 

Kommer antagligen satsa på familjen i vinter och försöka komma igen starkare till nästa år.

Grotfallsfiaskot..

DNF... Stavbrott efter 100m, 3 stavbyten senare + kramp i magen efter 3 mil bröt jag loppet. Kommer antagligen lägga ner den här skidsäsongen också. Kommer ett längre inlägg senare om både lopp och mina tankar om denna vinter.

Status inför grotfallsrundan imorrn...

Skidorna är klarvallade men pga tidsbrist blev det inte riktigt som det var tänkt. Hann bara lägga ett lager hård HF på mina Rossignol Xium och ett lager stenhård LF på mina Fischer Rcs. Toppat båda skidorna med ett inkorkat lager racewax-pulver. Rillat en gång med julgransmönster. Som tur är blir det svinkallt imorgon och antagligen hårda spår så glidvallningen kommer inte ha lika stor betydelse. Som fäste har jag först värmt in ett lager toko grön base sedan blandat klassisk swix blå och rode blå super, 5 lager totalt. Blir spännande att se vilken skida som går bäst imorrn. Ross:en har en universtalstruktur i slipen medan fischer har en finare struktur för kallare före. Nu får vi hoppas att formen också infinner sig!

Mycket på G nu!

Är just nu uppe i Dalarna och visar upp lilla pärlan för nära och kära. Lyckats köra mitt första ordentliga skidpass sedan 23:e december också! Äntligen! Blev 35km i Bergebo idag på kvällskvisten. Trots skral snötillgång häruppe i Borlänge så var spåren som vanligt fantastiska i Bergebo. Stockholm har mycket att lära gällande att spåra!

Finns inte så mycket tid över nuförtiden så bloggen är inte prio ett. Kör som sagt också Grotfallsrundan på söndag och det får gå som det går. Minimalt med sömn och rätt dålig träning de senaste två veckorna har gjort sitt. Ska bli skönt att ställa sig på startlinjen helt utan krav. Kanske går det som allra bäst då?

Livet som nybliven småbarnförälder och skidmotionär...

...är helt underbar! Man vill knappt slita sig från vår söta lilla Junie härhemma. Däremot inser man ju att träningen blir svårare och svårare att få till.

Världens stoltaste farsa!

Hade förhoppningar nu under den första pappatiden att kunna smyga iväg till de närliggande spårsystemen här i stan men nu har ju i stort sett all snö smält bort. Så det har blivit lite diverse träning här i närheten av hemmet, bla gym, stakexpander och idag skidåkning på en närliggande äng där det fortfarande fanns snö.

Är så himla skönt att kunna vara hemma både på jullovet och sedan två extra veckor pga de första pappadagarna. Pga det finns det nu lite tid över för träning men jag undrar hur det blir när jag börjar jobba igen den 21/1? När man har slutat jobbet vill man ju inget annat än att komma hem... Får försöka kompromissa så gott det går.

Kommer antagligen ställa upp i mitt första seedningslopp snart. Grotfallsrundan går den 13/1 i Grängesberg/Dalarna. Förhoppningsvis funkar det med familjen... Däremot har jag ingen aning om hur formen är eftersom det knappt har blivit någon skidåkning på sista tiden och antagligen inte blir så mycket fram tills dess. Jag får helt enkelt åka på rutin och glädje :)