Mitt livs värsta...

...skidpass har jag genomfört ikväll. Åkte ut och testade spåren vid Knalleborg ute på Ekerö för första gången. Jag hade redan listat ut att spåren skulle vara isiga men jag tog en chans och skippade klistret för att spara lite tid. Provade istället Skigo:s valla för +3 till -2. Utan att vara raketforskare kunde man ha listat ut att det inte skulle funka...

Väl framme blåste det hård vind och spåren var fruktansvärt isiga och givetvis hade jag noll fäste. Snön brevid spåren var stenhård och det hade gått massa folk så det var jättegropigt. Dessutom har jag aldrig upplevt så mycket skräp i spåren som här. Hela tiden fick jag lyfta skidorna och kliva ur spår för att inte riskera att repa mina fina tävlingsskidor. Så för att få skidturen att funka idag hade jag behövt stålkanter och spikar under skidorna.

Jag började att åka elljusspåret som var 5,2km. Jag tog det lugnt pga nollfästet och för att det gick hiskeligt fort utför utan att man hade en aning om hur backarna såg ut. När varvet var avklarat fanns det inte en chans att jag skulle åka ett till. Utan jag hittade ett bra backe som faktiskt var fri från skräp och inte speciellt isig. Så där körde jag stakintervaller upp och ner i ca 35 min.

Det var nog mitt livs värsta skidupplevelse någonsin. Kanske en av mina tråkigaste kvällar i livet också. Det enda positiva är att mina triceps är lite trötta efter stakintervallerna. Som jag skrev i förra inlägget är jag en bortskämd skidåkare som egentligen bara åker i bra före och det är jag glad för! Fast när man ska åka vasan måste man ut i spåret så mycket som möjligt, "tyvärr" även i sketföre. Använt klister har jag inte gjort sen jag var liten så jag måste börja att experimentera med det eftersom det kan bli klisterföre på Vasan.

Det är nu 48 dagar kvar till Öppet Spår. Om jag ska uppnå målet att åka 50 mil på skidor innan måste jag i snitt åka 6,8km per dag den resterande tiden. Det blir nog inte helt lätt att uppnå men jag ska försöka. Dock så ökade knappast motivationen efter ikväll....