söndag 12 februari 2012

Vilken resa på två år!

Vill bara börja med att berätta att jag har min typ 157:e träningshelg uppe i Dalarna just nu. Skönt att komma bort och bara kunna fokusera på träningen. Tyvärr är Sthlm en rätt sunkig stad för skidåkning... Enligt mitt tycke är bästa spåret i fjollträsk tveklöst Bisslinge. Problemet är att spåret går på en golfbana och är väldigt lättåkt. Ibland vill man kunna köra annat än bara stakåkning och då är det skönt att träna häruppe. Kul att köra ett pass med kollegan Jonas som var på besök i Falun i helgen. Han fick smaka på den helgröna 7km-slingan på Lugnet. Jäklarns backigt och det fanns få partier för återhämtning. Jag har nästan gjort alla mina skidmil norröver denna vinter på kuperade spår medan Jonas första gången fick smaka rejält på ordentliga dalaspår ;)

Ja, nu till min resa... Allt har gått så sjukt fort! Jag står i led 2!!

Allt började med att pappa gick bort i slutet av 2009. Jag var hemma extra länge med familjen den julen och fick då för mig i att köpa ett par längdskidor. Jag hade inte åkt sedan barnsben och men jösses vad roligt det var! Har i stort sett alltid ogillat konditionsidrotter dels pga av att det är riktigt tråkigt och dels för att jag är talanglös. Men äntligen hittade jag en konditionsidrott som faktiskt var rolig! Pappa hade kört 4 Vasalopp (varav ett öppet spår) i sitt liv och en liten idé växte fram att kanske någon gång själv köra Vasaloppet som en liten hyllning till pappa. Givetvis ville jag försöka slå hans bästa tid 7:28 som han gjorde som 63-åring. Att försöka slå hans bästa placering 506:a (1961) kändes däremot störtomöjlig. Men tiden skulle jag bara slå!
Pappa anno -72
Hur roligt det än var så formligen skrek kroppen rakt ut efter en stunds åkning. Jag hade ju i alla år tränat för springa 35m och hoppa ett hopp ut i en sandgrop.
Friidrottskarriären tog mig till en plats i Diamond League-introt. Kanske inte vad jag hade hoppats på men ändå något :)
Det här med överkroppsstyrka hade jag inte sysslat med nämnvärt mycket heller. Kom ihåg att jag testade att göra dips för första gången typ 2007 och klarade väl 3-4 st innan det tog slut. Har verkligen nada gratis vad gäller muskler i överkroppen! Armarna och framförallt lungorna protesterade vilt över mitt nya intresse. Körde några pass i Ursvik den vintern och försökte alla gånger komma under 20min på 5km slingan. Var inte ens nära utan hamnade på 21,5 någonting. Att köra 9 mil kändes väldigt orealistiskt vintern 2010...

Men skam den som ger sig och därför köpte jag ett par rullskidor samma vår och körde ca 20 mil totalt sommaren/hösten 2010 och kände mig genast starkare i stakningen. Försökte även under året lägga mer fokus på överkroppsstyrka och även om det gick trögt så gick det sakta men säkert framåt. Fick mycket hjälp av kompisen och PT:n Marcus Hagström med styrketräningen vilket jag är mycket tacksam för!

När vintern 2011 kom lyckades jag skrapa ihop 50 mils skidåkning innan Öppna Spåret. Träningen var i stort sett helt ogenomtänkt och hade egentligen bara ett pass som var över 4 mil. Kroppen hade väldigt svårt att anpassa sig till längre pass eftersom jag fick soppatorsk väldigt lätt.

Bestämde mig ändå under Öppet Spår att hellre satsa än fega. Därför öppnade jag ganska hårt så fick det hålla så länge det gick. Trots kramp redan efter 4 mil, USELT glid andra halvan av loppet och långa stopp på varje kontroll (bemödade mig att trycka en hel vetebulle varje station) för att undvika soppatorsk kom jag ändå i mål på 6:08! Alltså gick var 5:e km under hela ÖS snabbare än den enda jag försökte mig på i Ursvik vintern innan!

Givetvis fick jag blodad tand av detta och anmälde mig till Vasaloppet 2012. Tiden på ÖS räckte endast till led 5 men jag hade lite högre ambitioner än så. Tänkte att led 3 kändes realistiskt och försökte nu träna lite mer målmedvetet. Tyvärr hade jag under sommaren svårt att hålla i rullskidåkningen eftersom det helt enkelt inte är så roligt. Men som tur är körde jag iaf en gång i veckan hela hösten och det är jag glad för. Styrketräningen var nu helt inriktad mot längdskidåkningen och jag försökte köra mer konditionspass än förut. Kände väl på en gång när jag gjorde mitt första snöpass i mitten av december att allt slit gett resultat.

Efter att "endast" ha gjort 36 mil totalt innan mitt andra seedningslopp i Bergebo står jag helt plötsligt i led 2 på Vasaloppet! Kommer alltså starta med åkare som förra året gjorde mellan 4:46-5:13 på Vasaloppet/Öppet spår! Det är alltid kul att vara nybörjare i något eftersom utvecklingspotentialen alltid är stor men jag hade kanske inte räknat med att det skulle gå så här fort...
Kommer sjukt nog starta så här långt fram!!!
Otroligt roligt att få starta så långt fram men samtidigt är jag lite orolig om jag verkligen är "up for the challenge". Är så pass ny i sporten och har ju aldrig kört "riktiga" Vasaloppet förr och vet inte riktigt om jag har rutinen för att klara att hålla mitt leds tempo. Har hört rykten om att det går riktigt fort från led 2 och det är lätt att spränga sig redan i första backen. Jag måste försöka hålla mig kall och inte hetsas med i något som jag inte kan hantera. Samtidigt vill man heller inte ha hela led 3 i röven heller...

Det vore helt sinnessjukt att säga att man gjort 4h någonting på Vasaloppet! Givetvis kommer jag även denna gång satsa eftersom fega inte är min grej. Men det beror ju också på föret... Har inte haft något flyt i mina två seedningslopp gällande föret men förhoppningsvis blir det iaf "normalföre" på Vasan.

Under tidens gång har ju bloggläsarna Mandus och Andreas hetsat och sporrat mig denna säsong. De gjorde tidigt fina resultat och står nu också i led 2! Trots att jag fått ganska ordentligt med stryk i två tävlingar av Andreas står jag ändå i samma led som båda dessa starka åkare och det kommer bli en riktigt rolig prestigekamp på Vasan! Trots allt känns jag på förhand som det klart svagaste kortet av oss tre men jag tror det passar mig att slå ur underläge :) Förhoppningsvis kan man iaf på Vasan hitta en bra rygg något som jag inte lyckades göra på något av seedningsloppen.

Nu är det dags för ett långpass i sol och -4!

8 kommentarer:

  1. Imponerande!

    (Tror fö att den där minuten man kan tjäna genom att köra för fort i första backen försvinner vääädligt snabbt efter Oxberg). Stay cool!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thx!

      Jodu, jag ska försöka hålla tillbaks tävlingsdjävulen och köra mitt eget race :) (Betyder antagligen att jag kommer hänga på i toktempot)

      Radera
  2. Fint skrivet Håkan! En ära att bli omnämnd. Inget vi pratat om, men min längdskidsatsning inleddes också som en del av reaktionerna efter att min mamma dog 2010. Vi får se till att göra dem ännu stoltare över oss den 4 mars!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland har man mer gemensamt än man kan tro! Först till Mora gäller! Den här gången tänker jag inte släppa iväg dig lika långt som de andra tävlingarna :)

      Radera
  3. Det är väldigt imponerande och inspirerande att läsa din blogg. Men att du skulle vara talanglös när det gäller konditionsidrotter håller jag inte med om. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tor! Haha...nej det beror väl på hur man ser det. Jag har väl väldigt höga krav på mig själv och har enligt mig inte så mycket gratis vad gäller syreupptagning :)

      Radera
  4. Svar
    1. Tack och tack! Kul att man kan inspirera någon!

      Radera