Bergebo Ski Marathon - The Story

Jag har knappast haft en optimal vecka för att prestera bra. Vi har skridskoperiod på jobbet och då är det alltså skridskoåkning ute hela dagarna som gäller. Så jag har haft totalt 16h skridskoåkning varav 14 utomhus i den bitande kylan. Att stå ute så många timmar är troligt energikrävande och det gjorde även att jag drog på mig en förkylning. Så när jag åkte upp igår var det för att chansa eftersom jag inte var kry. Hade loppet gått igår hade jag ställt in...

Det har ju varit svinkallt häruppe i Borlänge och igår kväll var det -24 grader. Men prognosen sa varmare idag och så blev fallet. Vad prognosen inte sa var att det skulle snöa. Nysnön verkar förfölja mig. Var precis likadant i Harsa och föret idag var fullt jämförbart. Dvs rätt trögt och lösa spår. Om jag var nöjd med skidorna i Harsa var det tvärtom här. Hade riktigt pissigt glid och gled inte ifrån en enda person idag tror jag :(

Hade jag fått göra en läkarundersökning idag så hade jag antagligen inte fått köra loppet heller. Kände mig något piggare idag men absolut inte tipptopp och under uppvärmningen fick jag mjölksyra och blev trött på en gång. Men det brukar oftast kännas tungt på uppvärmningen så jag resonerade så att jag provar och pressa kroppen så får vi se hur den reagerar. Om det kändes helt åt H-E var det ju trots allt bara att avbryta.

Samtidigt ville jag så gärna köra. Har haft så otroligt mycket ilska i mig sedan den orättvisa seedningen i Harsa. Innan jag skulle köra seedningslopp har jag hört mycket rykten om att seedningskommitén är väldigt ojämn. Att jag skulle åka på det i mitt livs första lopp är väldigt typiskt mig. Inget skulle få stoppa mig idag och jag var så otroligt förbannad!

Redan vid starten gjorde jag ett riktigt juniormisstag. Jag kom rätt sent till starten eftersom jag bor så nära och skidkön vid starten var redan ringlande lång. Jag tänkte inte så mycket på det utan rättade in mig i ledet rätt långt bak tyvärr. Ju mer klockan tickade desto mer började folk sätta på sig sina skidor. Då insåg jag mitt misstag. Jag stod mitt bland allt mellan tjocka gubbar till äldre damer och förstod då direkt att det här är inte bra. Borde givetvis ställt mig längre fram mellan spåret som några andra gjorde. När starten gick blev det direkt otroligt trångt och det gick allt annat än fort. Att banan också var väldigt trång med endast två parallella smala spår gjorde det näst intill omöjligt att avancera i början. Det var rätt frustrerande att behöva åka så långsamt och visst tappade jag tid...

Starten går! (Lånad från Bergebo Ski Marathons hemsida)

Banan som gick 4x runt en milslinga var ganska tuff. De första 3 km:arna gick svagt och segt uppför och de sista två km:arna gick längs elljusspåret och innehöll 4 brantare och tuffa backar. Det positiva med att det gick långsamt i början var att jag hade mycket krafter de två första varven när backarna kom och kände att jag inte tappade så mycket vilket jag brukar göra. Men förkylningen gjorde sig påmind när det började gå uppför och jag blev märkbart mer andfådd än normalt och fick faktiskt hejda mig lite för att inte spränga luftrören.

Sista två km:arna med alla backar längs elljusspåret var inte kul på 3:e och 4:e varvet! (Också lånad bild)

Givetvis gjorde den långsamma starten att jag inte hittade någon klunga idag heller. Första två varven formligen öste jag om massa folk. Det här med hur folk ställer sig i startleden är en historia för sig... Eftersom man åkte om så många så blev jag helt plötsligt loket för ett gäng på ca 5 åkare men det slutade med att endast 1 åkare orkade hänga. Med andra ord fick jag återigen köra mest själv och idag körde jag säkert 90% utan draghjälp.

Hade som vanligt ingen koll på det här med tiden. Men när jag närmade mig första varvet såg jag täten lite snabbt och insåg att jag inte var superlångt efter. Vid första  varvningen var jag ca 3min efter damledaren och 5min efter herrtäten. Kände att kunde man hålla dessa 5 min efter täten per varv skulle jag åka in på en rätt hygglig tid!

En fördel som jag hade på den här banan var att jag visste i stort sett exakt hur sträckningen såg ut. Jag har tränat bra många mil längs stora delar av sträckningen. I de första 3km som gick svagt uppför var jag urstark och stakade hela vägen vilket inte många gjorde. Vid tredje varvningen var jag redan ifatt damledaren och hade alltså plockat in 3min på henne. Men nu började jag känna mig sliten och stakningen uppför gick inte alls lika lätt längre och för att inte tala om de sista två kuperade km:arna. Sista varvet försökte jag öka lite eftersom det kom massa folk bakifrån och jag krämade på så gott det gick. Det gjorde att jag inte hade något krut alls kvar i de sista backarna som gick pinsamt sakta...

Men jag lyckades forcera en liten spurt och var överraskande nog känd av speakern som sade: "Här kommer nr. 54, Håkan Tunander som är gammal friidrottare". Givetvis fick man massa undrande blickar på sig vid målgång :)

Kollade snabbt på klockan vid målgång och såg 2:15:51! (Visade sig sedan vara 2:15:55 i resultatlistan) Frågade direkt vid målgång vad vinnaren hade för tid och duktige Mora-åkaren Lars Suther hade alltså 1:53:48. Så jag vara bara drygt 22 min efter vilket kändes riktigt bra! I förra årets lopp då vinnaren hade nästan exakt samma tid hade 2:16 räckt till led 2. Statistiskt borde den tiden även räcka till led 2 iår men kommer inte ha några förhoppningar denna gång eftersom jag blev så besviken sist.

Också riktigt kul att de flesta åkare omkring mig i resultatlistan gjort tider under 5h på Vasan. Tex damsegraren Karin Vemhäll som jag slog med 35s. Hon gjorde 4:56 på Vasaloppet 2011 så det känns riktigt roligt!

Hade varit intressant att se vad jag hade kunnat prestera med en helt frisk kropp, bättre skidor och en lite snabbare start. Men efter omständigheterna kunde jag inte ha gjort ett bättre lopp och känner mig faktiskt jättenöjd. Nu väntar vi in tisdagens seedning med spänning...