På G!

Nu när snön äntligen har kommit så har man verkligen fått belöning för allt slit man gjort på försäsongen. Trots att jag bara gjort två ordentliga snöpass (med dragna spår) så känns det nästan lite för bra. Diagonalade ju för första gången sedan Vasaloppet i lördags och det kändes väldigt naturligt och tyckte jag fick till tekniken bra. Alla mina 100mil ren stakning på rullskidor gör att stakningen också känns grym!

Gårdagens kvällspass med Andreas i Knalleborg på Ekerö var ytterligare ett bra kvitto. Vi körde ett tufft pass med bla impulsintervaller där vi under korta stunder i stort sett maxade. Trots att jag känt mig seg under hela dagen svarade kroppen riktigt bra under passet.


En impulsstakande Andreas i de fina spåren på Knalleborg igår kväll.

Tyvärr vurpade jag rejält (igen!) i en utförslöpa och slog upp ett ganska stort sår på vänster armbåge + att både min dyra craftjacka och mitt merinounderställ fick ett fult hål i tyget :( Det roliga är att jag märkte det först när jag kom hem, både såret och hålen. Fattar inte vad som händer, brukar aldrig vurpa och har gjort det två pass i rad nu... Rejäla vurpor dessutom!

Med facit i hand märks det tydligt att man skött försäsongsträningen MYCKET bättre i år... Faktiskt så tror jag att mina konsekventa långpass på helgerna de tre senaste månaderna har gjort väldigt mycket. Har varit usel på att köra långpass förut men min kropp har verkligen anpassat sig under denna korta period. Har mycket att tacka Pontus och Andreas för det som drog ut mig på dessa långpass. Hade nog aldrig gjort det själv!

Att skidåkningen känns bra direkt är också väldigt tillfredsställande. Men känner också ett helt annat lugn inför denna säsongen. Förra vintern var jag väldigt stressad. Var ju bara min andra skidsäsong och ville förbättra mig mycket inför min Vasaloppsdebut 2012. Det i kombination med att det var en så pissig vinter gjorde att jag fick åka iväg i stort sett varje helg för att jaga snö och det blev sån himla skidåkningshets vintern igenom.

Nu vet jag att jag kan åka riktigt snabbt när allt stämmer. Hela fadersgrejen känns också bara lugnande eftersom det kommer bli viktigare än allt annat i mitt liv. Får jag inte åka så mycket skidor är det inte hela världen utan det kommer i så fall vara för jag prioriterar annat som är viktigare. Just nu njuter jag av att kunna träna på och får passa på så länge det går.