Fiaskopass och 3. Ett fint idrottsminne

Trots ordentligt spöregn tog jag det tuffa beslutet att försöka köra 1 mil i sk "tävlingsfart" dvs ca 4:30 min/km.

Blött var ordet...

Det började så himla bra...det gick lätt och kändes som jag sprang långsamt trots högt tempo. Men sedan efter 4,15km så bara tvärdog jag. Fram tills dess snittade jag ungefär 4:18 min/km. Problemet så här på vårkanten är att mina lungor fungerar skitdåligt :( Jag andas och andas men får ingen luft. Jag ska faktiskt kolla upp det nu och det luktar astma lång väg....


Nu till nästa punkt på listan! 3. Ett fint idrottsminne!

Ja...fina idrottsminnen har man många av så det blir svårt att plocka ut ett enskilt så jag kommer välja ut tre st. Ett för längesedan, ett ganska nyligen och ett alldeles nyss.

Som sagt när jag var liten var jag riktigt lovande på friidrott, speciellt på sprint och längdhopp. Min största seger som ungdom kom när jag var 8 år och deltog på 60m i Goliatspelen i Stefan Holms hemstad Kil. Det var ganska många heat av knattar som sprang 60m och på den tiden hade man ingen final utan den som var snabbast av alla heat vann. Jag och en till kille gjorde ju storslam runt om i Dalarna på tävlingar men hur skulle jag stå mig i en lite större konkurrens? Som alltid tävlade jag barfota och med lätta och raska fötter vann jag imponerande mitt heat med en snygg fällning!

Trots en övertygande seger fällde jag mig som proffsen :D

Efter loppet kikade man på alla andra heat och höll nervöst tummarna om att ingen skulle vara snabbare än jag. När sedan prisutdelningen skulle ske blev jag rätt paff över att dom ropade ut mitt namn som segrare! Stoltare 8-åring har nog aldrig skådats!

Intervjuer efter segrar var inte helt ovanliga :)

Ett annat skönt minne är från 2008 då jag och 3 kompisar var och åkte skidor i Kittelfjäll. Vi testade Heliski för första gången och det var en oförglömlig upplevelse! Att ta en liten helikopter upp på bergstoppar och åka nedför helt orörd terräng är något jag aldrig kommer glömma.

Vi står uppe på Borkatoppen och inväntar helikoptern med resten av sällskapet.

När det var så fin och orörd terräng kunde man passa på att lägga en sån här sväng :)

Mitt mest aktuella fina idrottsminne är från Öppet spår iår. Det är faktiskt inte målgången som många har som skönaste minne utan ett helt annat. När vi startade kl 07 på morgonen var det fortfarande lite mörkt och solen hade ännu inte gått upp. Sedan när man väl kämpat sig upp för den 4km långa första backen och terrängen börjat plana ut så fick jag mitt klart starkaste minne...

Framför dig ser du en stor myr som sträcker sig så långt ögat kan nå. På myren går det ett spårområde som är lika brett som en motorväg och går dessutom i princip spikrakt bort mot horisonten. Samtidigt som denna härliga syn uppenbarar sig börjar solen gå upp precis där spåret möter horisonten. I spåren ser du en lång ringlande orm av skidåkare som försvinner bort mot solen i horisonten...Helt obeskrivligt!!!

Inte riktigt såhär det såg ut men det är det närmaste jag kunde hitta :(
http://www.skiteamsyd.se/2011/03/06/det-blev-ett-fantastiskt-bra-vasalopp-for-teamet/