SKIDPREMIÄR!

Då var det äntligen dags för skidpremiär! Som jag väntat....Prognosen igår var tyvärr -20 grader men när jag vaknade idag var det -13 och lätt snöfall. Vilken lyx! Dock sprack molntäcket upp snabbt och solen tittade fram men även temperaturen sjönk något till -15.

Så här laddad var man innan!

Det var inget som hindrade mig. Lyckligt lottad är man uppväxt med gångavstånd till fantastiska skidstadion Bergebo. Dom har en slinga där som följer en väg upp till Igeltjärn som fram och tillbaks är ca 6,5 km. Det som är bra med slingan är att på vägen mot tjärnen lutar det vädigt svagt uppför hela vägen så då får man träna diagonalen och hela vägen tillbaks kan man i stort sett bara staka.

Tanken var att jag skulle åka två vändor men det blev istället tre!
Totala sträckan: 19,54 km    tid: 01:26:32     tempo:4:26 min/km

Jag har inte stått på ett par skidor sedan Mars förra året men det kändes faktiskt förvånansvärt bra! Det bästa är att all styrketräning jag lagt ner under året verkligen har gett resultat för stakningen kändes nästan för bra. Blev aldrig ens riktigt trött i armarna men det beror också på att jag försöker tänka på tekniken och staka mer med bålen. Dock märker jag att diagonalen är inte min starka sida. Dock hade jag aningens bakhalt idag då jag misstänker att jag snålat lite med fästvallan. Men här är nog mitt största utvecklingsområde. Det känns som jag åker alldeles för litet och måste ta ut rörelsen mer.

Det kunde ju varit sämre förhållanden...

Mina nya skidor och pjäxor då? Riktigt bra grejer! Men det märks att mina nya Atomic World Cup kräver lite mer av sin skidåkare speciellt uppför då man måste trycka på lite mer för att få fäste. När man blir trött så är de inte speciellt förlåtande. Kanske har jag inte ritkigt vant mig vid skidorna än. Mina gamla Atomic Vasa Race är mer lättåkta då det märks att spannet är snällare och det gör inte lika mycket om du blir trött.

2 mils skidåkning i -15 sätter sina spår. Kolla in min buff
runt halsen som blivit till is! Även håret är helt kritvitt :)

Trots att det var -15 frös jag ingenting under passet. Det märkliga hände när jag skulle promenera mina 10min hem. Jag hade bara mina ganska tunna skidhandskar och de var helt perfekt under passet. Men på vägen hem började jag inom loppet av någon minut tokfrysa om fingrarna. Var tvungen att stanna och sätta på mig extrahandskar men det hjälpte inte! När jag väl kommit hem hade jag tappat all känsel i fingrarna och det gjorde fruktansvärt ont för fingrarna att tina upp inomhus. Jag som aldrig fryser... Det kanske beror på att jag gjort av med så mycket energi i kylan?

Jag kanske drar med mig brorsan ut i spåret imorrn om det inte är för kallt. Annars väntar ett pass med min gamla längdhoppsvapendragare Andreas i mellandagarna och som förhoppningsvis kan ge mig lite tekniktips.

GOD JUL PÅ ER ALLA!