Att åka med sandpapper under skidorna...

...det summerar mitt Bergebo Skimaraton 2013. Däremot var allt annat kanon. Körde tillsammans med Jimmy och Andreas och träffade även på Björn innan starten och det var en skön stämning! Att vädret var underbart + att banan var riktigt fin och utmanande gjorde inte saken sämre. Riktigt grymt arrangemang av Domnarvets Goif!

Jag förstod tidigt att det skulle bli samma förutsättningar som på Vasaloppet 2012. Dvs klistergrund som man skulle täcka med burk. Tyvärr hade jag helt enkelt inte tid att preppa mina klisterskidor varken under veckan eller i helgen. Så valet stod återigen mellan mina Ross och Fischer som redan var färdigpreppade. Trots avsaknaden av klisterskidor var jag ändå rätt säker på att jag inte skulle göra om misstaget från Vasaloppet där jag lade för tjockt med klister. Lade således en sjukt tunn klistergrund som jag sedan täckte med burk. Dock kändes täckningen inte bra men jag fick liksom inte till det bättre. Det var först när jag såg hur Andreas skidor såg ut under som jag insåg hur illa läget var. Vid skidtestet så högg klistret i något djävulskt och det frös i under så fick lite smått panik. Återigen gick mina Fischer bäst vid glidtesten. Försökte platta ut fästzonen så mycket jag kunde innan start men det såg fan inte bra ut...

Det var bara att gilla läget... Vi stod längst fram i startfållan och jag kom iväg ganska bra och tyckte inte alls tempot var jobbigt. Hade siktet på att hänga med kompisen Andreas. Dock så klantade jag till det rejält redan efter 1km då jag lyckades vurpa och det tog ett tag innan jag kom upp. Från att ha Andreas endast ett 20-tal meter framför mig var han helt plötsligt 200m framför. Sedan börjar det eviga gnetandet... I två varv försökte jag forcera ifatt den klungan utan att lyckas pga uselt glid. Varje varv drar jag ifrån alla runtomkring mig på banans tuffare partier men skrattretande nog gled alla ikapp och förbi mig utför. Det gjorde att jag aldrig kunde hålla någons rygg. När det var tuffare partier gick det helt enkelt för sakta och jag körde ifrån men sen gled de ikapp och förbi utför och så gestaltade sig hela loppet... Dödsstöten då jag insåg att man aldrig skulle komma ifatt Andreas var precis i början av 3:e varvet. Var de ca 200m bakom men så lyckas jag göra dagens andra vurpa och trasslar in mig rejält. Det tar en stund innan jag får koll på utrustningen och kan köra iväg och tappar säkert 45s. När jag sedan kommer ut på den beryktade Igeltjärnsvägen som går svagt uppför i ca 3km så istället för 200m är det nu säkert 600m framför och då blev jag rätt knäckt mentalt.

Har aldrig lyckats ha superskidor på någon tävling förut men det här var löjligt. Så dåligt glid jämfört konkurrenterna har jag aldrig haft och det var som att ha sandpapper under skidorna. Speciellt en kille kommer jag ihåg som följde mig i tre varv. Jag var egentligen en mycket bättre skidåkare än vad han var men han hade sinnesjukt bra skidor och behövde fasen bara göra hälften av mitt jobb. Trots att jag nästan maxstakade vissa partier på platten bara gled han retfullt enkelt ifrån mig.

Känner att jag hade bra tryck i två varv (varje varv är 10,3km) och börjar bli trött på tredje för att ta helt slut på sista. Allt jagande ensam med uruselt glid börjar ta ut sin rätt och det känns som jag knappt kommer framåt. Tittar man på mina varvtider syns det också väldigt tydligt...

1:a varvet: 31:15
2:a           31:35
3:e           33:20
4:e           35:41

Kände själv att jag nästan väggade och det syns rätt tydligt! Fick ju ett träningsavbrott på nästan tre veckor där jag sov minimalt och gick ner 3-4 pannor pga noll aptit. Det har tagit mer på mig än jag kanske trodde och pallar helt enkelt inte ett helt lopp. Det är svårt att spekulera hur mycket jag tappade på skidorna men känslan säger att det var massvis. Min fysiska form är heller inte i närheten av det jag hade precis innan jul. Hade man haft den formen + bra skidor hade det egentligen kunnat bli hur bra som helst...

Nu stapplar jag i mål på 2:11:51 och är 23:50 efter vinnaren Adam Steen. Tveksamt att det är en led 2 tid men det ska det inte kunna vara med tanke på hur tufft jag hade det med glidet.

Andreas däremot gör en grym insats och går i mål på 2:08, Jimmy krigar trots sjukt liten träningsmängd (endast 13mil i vinter) och går in på 2:23 och Björn hoppstakar in på 2:15.

I snacket på fikan efteråt är det himla intressant. Jag vet sedan innan att Andreas är riktigt stark uthållighetsmässigt och brukar bli starkare ju längre tiden går. Men Jimmy sa något väldigt slående om vilka olikheter vi har fysiskt. Han tyckte första varvet var det värsta och han hade det jobbigt med tempot och kom väl egentligen inte igång förrän slutet av loppet. Jag funkar helt tvärtom, är pigg som en mört i början för att sedan tvärdö :)

Ska fasen se till att lära mig hur man gör när man täcker klister med burk för jag är tydligen helt värdelös på det :( TAR TACKSAMT EMOT TIPS!