Det vänder fort...

I söndags kändes kroppen allmänt trasig efter fredagens fest och protesterade vilt över mitt löppass. Men eftersom jag vet att jag är bra tränad var det bara att bryta ihop och komma igen.

Har börjat veckan med tre riktigt bra pass.

Mån - Sjukt lerigt och blött intervallpass på rullisarna med Jimmy.
Tis - Cirkelfys på gymmet
Ons - Intervallpass på rullisarna med Jonas (nästan lika blött och lerigt)

Alla passen har faktiskt känts riktigt bra. Framför allt känner jag mig riktigt stark i stakningen. Skulle vilja påstå att jag redan nu är bättre på att staka än när jag körde Öppet spår förra vintern. Bättre uthållighetsmässigt kan diskuteras med kraftmässigt utan tvekan.

Passet med Jimmy i måndags var det snabbaste hittills! Vi kör 10x1000m med 60s vill och passet gick totalt över minuten snabbare än de andra gångerna jag kört. Intervallerna gick på mellan 3:24 - 3:47 och i snitt blir det ca 6-7s snabbare i snitt per intervall vilket är riktigt bra En av förklaringarna är ju att Jimmy drog fram mig på sina snabba Swenor fibreglass.

Rullskidor under senhösten på blöta leriga vägar är sådär kul... Snö någon?

Idag bestämde vi att köra lite lugnare eftersom jag ville spara på armbågarna och Jonas kände sig trött. Passet gick på på närmare 50 min istället för 46min som i måndags. Intervallerna gick på mellan 3:53 - 4:04 och i snitt 22,5s långsammare per intervall och det är givetvis ganska stor skillnad. Jag kom aldrig upp i någon vidare puls utan det blev mer styrkeuthållighetsträning vilket inte heller är fel. Men det var skönt att kunna koncentrera sig på det tekniska istället för att bara kötta som i måndags.

När man åker ett så långt lopp som Vasaloppet kör iaf jag bara aningen snabbare än mystempo genom loppet. Åker man snabbare än så skulle jag aldrig överleva 9 mil. Därför gäller det att förbättra denna  > mysfart och just nu känns det riktigt lovande. Eftersom jag lever nästan enbart på min stakning satsas det givetvis stenhårt på den men kommer börja jobba mer med diagonalen när snön kommer.

Kanske är man en av de få som inte känner sig stressad av den varma början av vintern. Förra året skedde snödebuten dagen innan julafton och just nu ligger jag mil före förra hösten träningsmässigt så det gör inte så mycket om jag får vänta ändå till jul igen innan jag får svischa fram på snön.

Nu blir det vilodag imorrn efter tre dagars träning. Snart första advent också....var tog denna höst vägen egentligen??