Xtreme running i Ursvik...

Jag och vapendragaren Johan bestämde oss för två veckor sedan att tävla i Xtreme running 15km i Ursvik.

Dagen till ära bjöd på fantastiskt väder! Men dock är 24 grader alldeles för varmt för att kunna prestera på topp i långlopp. Vi märkte redan på den 2km långa uppvärmningsjoggen att vi nästan smälte bort i värmen.

Vi båda kände oss ganska slitna innan loppet. Jag tränade som en galning förra veckan och i söndags körde jag ett hårt gympass och höll på att dö av pollenastma på den efterföljande 8km löprundan. Så min form var ett riktigt mysterium och dessutom hade jag träningsvärk i låren. Johan hade spelat match i fredags och även lyckats springa 24km på söndagen. Sedan öppnade vi nog lite väl hårt i början. Jag kände i stort sett på en gång att mjölksyran kom mycket tidigare i backarna än vanligt pga min tuffa benträning på söndagen.

Jag skojar inte när jag säger att det måste vara en av Sveriges(?) tuffaste löprundor. Uppförsbackar från helvetet, speciellt den ökända backen efter 4 km. Längre, segare och brantare backe får man leta efter...Att man stiger totalt 256 höjdmeter är ganska saftigt under en löprunda. Sedan finns det partier med riktigt tuff terräng som gör att man inte kan springa utan måste köra parkour bland alla stenar och rötter.

Idag var det helt tvärtom gällande piggheten. Johan var piggare första halvan och drog upp det snabba tempot medan jag var piggare andra halvan och försökte hålla tempo så gott det gick. Mötte en gammal pluggkompis vid starten som också skulle springa. Jag visste på förhand att Tobbe skulle vara vass så jag ville iväg ganska snabbt så man kanske kunde hålla undan från honom. Men efter ca 8,5km såg jag honom ca 100m bakom oss och förstod att det var kört. När han sedan sprang om oss med lätta gasellsteg vid 10km gjorde jag ett ganska dumt försök att hänka på. Det var kanske inte så smart med facit i hand eftersom man blev sketatrött.

Passdata:

Trots värmen och att vi gick ut för hårt så höll vi ändå ihop rundan bra trots att vi var riktigt slitna sista 5km. När vi kom i mål kom vi ganska snabbt överens om att det var en av våra värsta löprundor i livet. Varför utsätter man sig för att tävla i 24 graders värme i en 15km lång erkänt tuff bana egentligen?

När jag sedan kom hem och skulle gå upp för trapporna så gav båda lårens framsidor upp. Jag fick ordentlig kramp och kom knappt uppför :)

Observera hur muskeln är helt ihopdragen och skapar ett hål brevid knät :) Kramp suger!

Fyfan att springa dubbelt så långt på Lidingöloppet! Galna jävlar :)