Man har talang för olika saker...

Jag har ju långtlöpt litegrann nu under vårkanten för att spinna vidare lite efter vinterns hårdträning på skidor. Det har tom varit så att jag tyckt det varit kul i vissa stunder. Framförallt när man springer med någon men också tex Tolvanloppet som gick ganska bra för mig.

Det är ganska intressant med vår släkt. Vissa av oss får mer explosiva gener och andra långlöpargener. Tex min älsdsta storebror Lasse var bra på långlöpning och hans son Kristoffer persade i årets Sthlm marathon med tiden 3:07! Min lata lillebror har också fått de långlöpargenerna.

Sedan så finns min far, min näst äldste storebror Micke och jag. Pappa var gymnast som yngre och höll sedan på med 400/110m häck. Micke spelade fotboll och hockey och var en riktigt stor talang innan hans knän pajade. Sedan sysslade han med kroppsbyggning. Jag försökte mig på en friidrottssatsning och trots att jag inte alls fick ut min potential hoppade jag trots allt över 7m i längdhopp. Vi tre har ju betydligt större talang i mer explosiva idrotter.

I lördags när jag fick på stan och spanade in marathonlöparna blev jag faktiskt under den dagen rätt sugen på att kanske göra en mara någon gång. Men man fick sig ett ganska brutalt uppvaknande idag :) Jag har tränat som en galning denna vecka men tog mig två vilodagar fre-lör men idag var det återigen dags för träning. Tyvärr så brukar min kropp ibland hamna i något slags viloläge och framför allt på söndagar. Idag var just en sådan dag. Styrketräningen gick helt okej men den ganska lugna löprundan på 8km i 5min/km tempo kändes fruktansvärd. Nu hade jag gjort en ganska tufft styrkepass innan men ändå. 8km i ganska lugnt tempo borde man kunna genomföra hyfsat bra oavsett förhållanden. Men idag kändes min kropp som en stor katastrof.

Min poäng är att jag i stort sett är helt talanglös gällande långlöpning. Dels har jag för dålig pump och sedan har jag inget bra löpsteg heller. Så varför skulle jag plåga mig genom ett marathon kan man undra? Men hur kommer det sig att jag gillar att åka längdskidor och satsar mot en bra tid på Vasaloppet som är långloppens långlopp? Svaret är att jag lever på min styrka som är just explosiviteten. Dagens längdteknik har gått mycket mot det explosiva hållet och på Vasaloppet är det mest stakning där jag kan utnyttja min explosivitet.

Man ska aldrig säga aldrig men att jag skulle plåga migsjälv i 4,2 mil vette katten...

Det är betydligt roligare med sånt här...Ibland saknar man tiden på GIH när man pluggade!