...vet inte riktigt var jag ska börja men kan väl börja från början. Åkte mot Grotfallet tidigt och var bland de första på plats. Träffade också Björn och senare träningspolarna Andreas och Pontus som jag hängde med innan start. Efter ett glidtest mellan mina nya Ross och mina gamsla Fischer RCS visade det sig att mina Fischer gled klart bättre så valet föll på dom. Är just nu lite besviken på mina Ross som inte alls gick något vidare...
När jag tidigt lade ut skidorna i starten var det glest mellan skidorna men sedan när starten närmade sig hade var det så sjukt tätt mellan alla åkare så jag anade trubbel inför starten. Starten gick och ja... Allt som kunde gå fel gick fel. Någon trampade av min stav redan efter 100m.... Fick stanna... Halva startfältet gled förbi... Fick tag i en riktig skitstav utan dess like lika styv som en kokad spagetti ungefär. Efter 500m till så lossnar stavremmen på den nya staven sönder. Får stanna igen, resten av startfältet glider förbi... Får efter en stunds letande tag i en snäll gammal gubbe som lånar ut sina gamla aluminiumstav från 70-talet som dessutom är 1dm för kort... Ni kan ju gissa hur styv denna är... Pga att man nu är så långt bak och båda spåren på banan är helt fulla med åkare så går det inte att åka på. När jag sedan får luckor försöker jag forcera så gott det går men får ingen tryck med ena staven. Alla högerstavar är slut på de två följande vätskekontrollerna. Åker över 1,5 mil med antikstaven innan jag får tag i kompisen Andreas som lånar ut sin stav. Är redan då helt slut av allt forcerande. Hittade inte en enda åkare som jag kunde ligga bakom utan alla här kör för sakta så jag får göra allt grovjobb själv. Som smolk i bägaren hade jag noll fäste redan efter första varvet... Förstår inte riktigt varför men borde antagligen lagt några fler lager fäste. Så banans enda långbacke blev en riktig pina resten av vägen. Sedan glidet... Det kändes bra i början men sedan dog skidan allt eftersom. Hann ju bara lägga på ett enda sketet lager LF och det höll väl i typ 5km. Efter det så gled jag inte ifrån en enda person längs spåret. Dödsstöten kommer strax efter sista varvningen vid ca 31km. Efter allt forcerande ensam så ger magen upp och börjar tokkrampa så jag bryter...
När man får en så pass dålig start så bryter man ju ihop mentalt. Jag orkade liksom inte kriga på något alls egentligen och ville bara hem typ. Men trots alla problem så det jag kanske är mest besviken på är att kroppen inte alls svarade som jag ville. De senaste veckornas sömnbrist och sparsamt tränande har tagit ut sin rätt. Kroppen ville inte alls köra något tävlingstempo och att jag får kramp i magmusklerna redan efter 3 mil är fruktansvärt knäckande.
Så faktiskt lutar det nu starkt åt att jag skiter i den här vintern. Jag är precis nybliven far och att ha en liten nyfödd hemma tar väldigt på krafterna. Jag kommer varken ha tid eller ork att kunna träna på i vinter som jag vill. Faktiskt var känslan under loppet att allt jag ville var att komma hem till bebben. Tiden med sitt nyfödda barn får man aldrig tillbaks och det gäller att ta vara på den. Sedan har jag ingen aning om hur det kommer funka sedan när jag börjar jobba igen så den här stressen av att man måste komma ut och träna känns inte rolig. Det måste kännas roligt och meningsfullt det man gör annars får det vara.
Dessutom så knäcktes min 2500kr-stav längst ner och ekonomin just nu är lite tung efter bilservice och andra grejer. Så några nya dyra stavar finns inte med i budgeten :(
Kommer antagligen satsa på familjen i vinter och försöka komma igen starkare till nästa år.
Vad trist med allt strul. =( Låter som du haft en jäkla otur och klart formen inte är den bästa efter all sömnbrist. Vill du kommer du säkert igen redan på nästa tävling! Annars kan du väl försöka skita i alla krav och måsten och träna vad du vill, kan och hinner och åka Vasaloppet utan någon som helst press! Låter rätt skönt och kul det med...;-)
SvaraRaderaDet var väl mest oturen som ställde till det. Men kroppen var också sliten. Ja, jag har redan nu släppt alla krav och vi får se hur jag gör. Däremot tror jag inte att jag vill åka Vasan utan att veta att jag är maximalt förberedd :)
RaderaJo! Du kan få den stora äran att dra mig till topp 30! ;-) Som Gunde och hans polare! En skåning (halvdansk) och en halvasiat! Vilket team! ;-)
RaderaDet skulle väl vara av den anledningen jag skulle ställa upp i vasan i så fall :) Frågan är väl snarare om du skulle få dra mig!
RaderaHåller med Fia! Men annars kanske du kan kvala in som förste reserv i Stafettvasalaget... ;)
SvaraRaderahaha...Ja det hade ju faktiskt passat bättre iår Malin men nu har ni redan fullt lag ;)
RaderaSkönt att jag slipper bli förnedrad på Vasan :) nä, skämt åsido. Vidrigt lopp. Och jag vet att träningen och allt runt omkring blir bara skit om det känns som ett tvång. Mitt förslag är att bara ta det som det kommer. Om du känner för att träna så stick ut och mata på en timme. Känner du för att vara hemma med familj så blir det så. Vasan går ju varje år. Tror ändå att du skulle göra ett fint lopp på den träning du har i kroppen.
SvaraRaderaJa, det är ju lite synd :) Ja, det var otur rakt igenom. Tack för bra ord och fina tips!
Radera