Stockholm halvmarathon - historien

Ja... Jag har varit i grym löpform för att vara mig på senaste tiden. Men så i måndags kände jag att något var knas med kroppen och det fortsatte egentligen ändå till fredagen. Kändes mig matt och orkeslös :(

På lördagen kände jag mig rätt trött också men man vet liksom aldrig hur kroppen känns innan man provar. Träffade och hängde med gamla barndomskompisen Johan Roos innan start som också startade i samma startgrupp som mig. Men han hade också haft ganska stora problem i veckan med en dålig fot men valde ändå att starta.

Väl vid starten lyckades jag hamna rätt långt fram i startgruppen precis bakom 1:30 farthållarna. Perfekt tyckte jag eftersom jag satsade på att gå under just 1:30.

När startskottet gick så var det trångt men jag tycker ändå det gick bra att hålla sitt tempo första biten trots lite inbromsningar då och då framförallt vid kurvor.

Kanske 100m efter starten där första hejaklacken stod :)

Tyvärr känner jag egentligen direkt att kroppen känns tung. Benen blev trötta på en gång och hade liksom noll "sprutt" i dom. Jag märker också direkt att jag inte har en suck att hänga på 1:30 farthållarna utan dom glider iväg sakta men säkert. Trots den otroligt tunga känslan så passerar jag ändå 5km på 20:44!! Egentligen ~30s snabbare än jag tänkt. Pga den snabba öppningen så får jag slita ont resten av vägen. Egentligen är känslan att jag vill bryta efter varje km.. så jobbigt var det!

Här passerar jag halvvägs och mer brytsugen än någonsin...

Jag hade läst på lite om loppet och där stod det att man helst ska spara sina krafter något fram till 17km. För där börjar en uppförsklättring som varar i ca 2km. Men redan halvvägs är jag i stort sett körd så mentalt att veta man kommer missa sub 1:30 och att man har det värsta kvar gjorde knappast gott. Trots allt krigade jag på så gott det gick.

Men sedan vid tantolunden när det precis ska börja klättra uppåt håller jag på att bli fälld. En ung kille bakom mig kommer åt min fot och nästan fäller mig. Lite förbannad blir man ju och jag skriker till. Sedan kommer han upp jämsides med mig och jag säger åt honom att du kan väl i varje fall be om ursäkt? Han totalignorerar mig och då var jag riktigt nära att göra något dumt. Var så jävla sugen på att tackla omkull honom eller vadsomhelst. Vafan om man nästan fäller någon kan man väl iaf be om ursäkt? Jävla stolpskott till pojkvasker säger jag då!

På den långa sega stigningen nu efter 17km känns det som jag tappar ganska ordentligt med mark men krigar på med det jag har. Tyvärr börjar jag sedan vid ~18km att få krampkänningar i vaderna planenligt. Men den här gången var det inte värre än att jag fick försöka springa på hälarna resten av vägen. Men kunde pga detta inte alls trycka på något resten av vägen.

Närmar mig målet och vill bara att skiten ska vara över.

Går i mål på 1:31:46 och är helt totalt slutkörd. En tapper Johan går i mål stax efter mig på 1:33 trots sin onda fot och killen kan knappt gå efter loppet heller. Vadå dumenvis! :) Känner mig ändå nöjd att jag krigade så gott det gick. Jag pressade ur kroppen det som fanns just för dagen och mer kunde jag inte göra. Nu har jag ju iaf en tid att slå för framtiden!

Loppdata:

Totalt

Placering	739
Placering (Åldersklass)	469
Totaltid (Netto)	1.31.46
Totaltid (Brutto)	1.32.17
Genomsnittsfart	04.21 min/km

Mellantider

Split	Tid	Sträcktid	min/km	km/h	Plac.
5K	0.20.44	20.44	04.09	14.47	613
10K	0.43.09	22.25	04.30	13.38	769
15K	1.04.24	21.15	04.15	14.12	710
20K	1.27.04	22.40	04.33	13.23	728
Sluttid	1.31.46	04.42	04.17	14.02	739