Att blogga eller inte?

Nu har det varit uppehåll i bloggandet i snart två månader och i ärlighetens namn har jag inte känt något sug alls att börja blogga igen.

Haft igång bloggen i 1,5 år och det har varit jättekul att skriva av sig och dela med sig av sina erfarenheter som nybörjare i skidvärlden. När jag började blogga kunde jag aldrig drömma om att min utveckling skulle gå så snabbt... Med årets resultat på Vasaloppet har jag nått en nivå jag inte trodde var möjlig...

Som sagt, känner mig faktiskt ganska mätt och belåten... Dels tycker jag att bloggen redan tjänat sitt syfte med att följa mig mot att bli en bättre skidåkare. Vill inte att bloggen blir slentrianmässig utan det ska vara roligt att skriva...

Hittills har min utveckling skett i lavinfart... men vill man ta nästa kliv som skidåkare kommer det krävas betydligt mer. Många stagnerar ju vid just ~5h eller ~1000 plac- snåret och jag vet faktiskt inte om jag pallar att lägga ner så mycket tid som det krävs för att bli bättre...

I vilket fall så tog jag det väldigt piano ca en vecka efter Vasaloppet. Sedan smög jag igång så smått med träningen men precis som förra året så gick det trögt och motivationen var i botten. Våren med pollen gjorde att jag inte kunde köra så mycket kondition men var tvungen att masa mig till gymmet eftersom jag inte ville förstöra den styrka som man i flera år slitit med att bygga upp.

Sedan har jag stegrat träningen och tränar just nu på riktigt bra och äntligen verkar den värsta pollenchocken lagt sig. För att jag överhuvudtaget skulle orka motivera mig till att köra mer rullskidåkning införskaffade jag mig ett par nya fina Swenor fibreglass.

Ett måste med vettiga rullskidor. (Går dock lite väl lätt med standardhjulen 2:or)

Har också gått med i Sundbybergs IK Skidor och redan kört många bra gemensamma pass med bla träningskompisen Andreas. Så vill jag satsa vidare bygger jag just nu en riktigt fin grund och då är en vettig klubb också ett måste. Valet av Sundbyberg berodde förutom den geografiska närheten också på att just träningskompisen Andreas och kollegan Jonas är med i Sumpan.

Om skidåkningen har gått snabbt att utveckla så går däremot långlöpningen desto trögre... Jag har verkligen noll talang gällande långlöpning och gör det enbart för att det är bra träning och för att ta farsans tid på Lidingöloppet... Annars hade jag aldrig hållit på med den skiten!

Har betydligt lättare att utveckla skidåkningen och rullskidpassen har känts riktigt bra i vår.

Sedan vet jag inte om en sådan här blogg behövs bland alla storfräsare inom skidsporten som bloggar. Vet inte om jag tillför något direkt...

Nja... vette katten. Finns behovet?