I´m back!

Då var äventyret i New York slut för den här gången. Jisses vad bra man haft det men nu är jag helt slut! Mina två sista veckor har varit sjukt intensiva så nu behöver jag varva ner en aning.

Ska också bli skönt att få äta lite vanlig mat och få komma in i träningsrutinerna igen. Jag har i stort sett inte tränat alls på två veckor och det återstår att se hur kroppen reagerat på det. Ett så långt träningsuppehåll har jag inte haft sedan -09 då jag var sjuk större delen av sommaren. Förhoppningsvis har man inte säckat ihop totalt.

Det blev iaf ett träningspass i NY, nämligen den klassiska joggrundan i Central Park. Jag har varit i NY två gånger tidigare och båda gångerna har man blivit så sjukt sugen att ta sig en löptur i den fantastiskt fina parken. Nu äntligen gjorde jag slag i saken! Att det var 28 grader varmt och gassande sol stoppade mig icke!

Jag hade ju inte sprungit på bra länge så jag visste inte alls hur det skulle kännas. Dock testade jag mina nya race-skor Mizuno Ronin 3 och de där Japanerna kan sin sak gällande löparskor! Grymt sköna! Det kändes nästan surrealistiskt att verkligen springa i Central Park så löprundan gick nästan helt på inspiration. Rundan runt parken är 10km och faktiskt förvånansvärt kuperad. Det fanns flertalet riktiga långa och tunga uppförsbackar och värmen gjorde att jag med flit faktiskt höll nere tempot en del och blev därför förvånad när jag stannade klockan och såg att jag sprungit på 45:33. Alltså i stort sett 4:30 tempo/km. Inte så illa pinkat i den tryckande värmen och uppförsbackarna. Men som sagt, det gick helt på inspiration pga omgivningen!

En annan rolig sak är också att jag inte blev omsprungen en enda gång under 9,5km trots att det är så mycket otroligt mycket folk ute och springer. Men sedan när det är ca 500m kvar så hör jag snabba tassande steg bakom mig och försöker då höja tempot lite eftersom det är så nära mål. Men jag inser snabbt att detta tempot är alldeles för högt för mig och helt plötsligt tassar en tjej som inte är mer än tre äpplen hög förbi mig med trumpinnsfrekvens på benen. Då kändes det som att man hade värsta elefantlöpsteget :)

Nu blir det att försöka smyga igång träningen igen efter det två veckor långa träningsuppehållet. Lidingöloppet är inte så långt bort som man tror! Nu har jag dessutom laddat upp med massa nya träningskläder och skor. Är man inte snabb i spåret får man åtminstone försöka se bra ut :)