En sån där AHA-upplevelse...

Var lite sugen på att hänka med Andreas på Sumpans styrke-och stavlöpningspass som de kör i Ursvik på tisdagar. Men tiden tröt idag så det blev ett snabbdistanspass direkt efter jobbet istället.

Har ju sprungit väldigt sparsamt på senaste tiden och ffa andningen har strulat för mig vid löpningen. Så fort jag blir riktigt andfådd så börjar lungorna värka. Idag började jag därför i ett lite lugnare tempo men ändå så hade jag lite småvärk i lungorna. Men höll igen hastigheten så att lungorna höll sig på en bra nivå och faktiskt var känslan att det släppte mer och mer efter hand. Kanske är det så att jag som trots allt fått konstaterat att jag har problem med andningen på våren pga pollen har lite känsligare lungor och behöver en rejäl uppvärmning för att väcka lungorna? Nu i efterhand så var väl uppvärmningen ganska bristfällig senast på Hässelbyloppet och kanske klarade inte mina lungor av den chocken som tävlingstempot innebär.

I vilket fall så fick jag en riktigt AHA-upplevelse idag på löpturen. Till att börja med har jag ett ganska kasst naturligt löpsteg. Det var det som fällde mig i min satsning att bli längdhoppare. Men i höga hastigheter springer jag på fotbladet naturligt men i säg 4-4:30min/km fart så har det känts ganska onaturligt med mitt kassa löpsteg.. Men med ~3,5km kvar så gjorde det helt enkelt för ont i hälen att jag "överdrivet" fick landa på fotbladet, nästan framme på tå. Samtidigt försökte jag trycka fram höften så gott det gick och helt plötsligt så sprang jag mycket snabbare utan att egentligen ta i så mycket mer.

Men det finns en liten hake och det är att denna löpstil sliter en hel del. Fotbladen och ffa vaderna fick ta mycket stryk. Var riktigt trött i fötter och vader efteråt men det blir riktigt intressant att testa denna nya löpstil och kan man öva upp tåligheten kanske det kan bli riktigt bra.